Ta din rädsla i handen!

Cirkusfrälst. Kan man kanske säga. Jag läser boken och boken igen. Ett avsnitt handlar om rädslan. Det är inte svårt att föreställa sig att den som är akrobat också möter rädsla. Men vi möter den ju alla. På olika sätt. Sensmoralen i varför de vågar är att de tagit sin rädsla i handen och tillåtit sig att rädslan får ta plats för att sedan gå vidare till att inte vara rädd för rädslan. Som en slags uppgradering. Och så väl jag känner igen det i min yoga. När jag blir rädd. Av oklar anledning ibland. För att jag tror att kroppen ska gå av ibland, rent bokstavligt. För att det gör ont. Det finns många ansikten av rädslan. Det finns också en hel del aggressivitet därifrån. Det förklarar så mycket. Rädslan har också gjort att vi överlevt som art. Den har hållit oss alerta. Men idag när vi möter vår rädsla inför helt andra saker än att bli anfallen av ett djur eller fiende då kanske vi inte förstår riktigt att det är rädsla. Att vi klär ut den till något annat. Alla tankar kring kroppens funktion och delar som många av oss hänger upp vår rädsla på. Ska det verkligen kännas så här? Kan det vara farligt? De två frågor jag möter mest i undervisningen är just det - Är det farligt? Kan det göra ont? Och jag tror att rädslan är den som får oss att fråga. Men istället för att ignorera den kan vi helt enkelt ta den i handen. Hoppa över avgrunden och landa på andra sidan. Just för att vi tränar oss i att inte vara rädda för rädslan. Trevlig Valborg!