Har pratat om de här två fundamenten på mina lektioner. Hur vi har det inom vårt yoga utövande. Hur vi hela tiden får utöva vår yoga, ihärdigt och utan att släppa taget om träningen. Ta emot det som kommer. Samtidigt som vi får ta emot det som kommer måste vi släppa taget om det. Både smärtan och det vi har lättare för. Pains and pleasures. Abhyasa och Vairagya hjälper oss att hålla siktet kvar. På yogan. Men inte att fastna. Men stanna kvar. Lite av en motsats, en paradox. Och ändå. Det blir så tydligt när man ser det uppdelat så här. Eller vad säger du?
Du vet ju att jag älskar paradoxer! För det är så det är, för det mesta. Lite som myntets två sidor. Allt ska, behöver och får vara där. För mej är det Sat Nam rakt av.
SvaraRaderaJag vet! Och jag också. Och den är är klockren. Sat Nam!
RaderaDu skriver alltid så kloka saker så får en att tänka till och jag har svårt att få till någon klok kommentar. Sat Nam
SvaraRaderaÅh tack! Sat Nam!
Raderajag tror jag förstår vad du menar..att jag faktiskt prectiserar just det inom mig i dagarna. försöker hela tiden att låta det flöda, livet och att ta emot, och släppa..och jag mår bättre än någonsin.
SvaraRaderatänker fortsätta tänker jag..
kramar en torsdag, Lycke
låter fint Lycke, du är på väg! kramar
RaderaDen superviktiga och helt centrala balansen. Min största praktik just nu! Att veta när jag ska kämpa, och när jag ska släppa...
SvaraRaderaDet allra svåraste.
Radera