Vindsluckan öppen

Lustfyllt umgänge, det är vad jag går igång på. Igår kväll satt vi på verandan, åt och drack gott (det finns så himla mycket goda alkoholfria drycker nu) och pratade. Skrattade så vi skrek. Och blev lite djupare emellanåt. Vår husdoktor i familjen har varit vår TCM-läkare, (traditional chinese doctor) You Zhe 遊者. Han reser över hela världen och undervisar i flera andra länder och behandlar både här hemma och utomlands. Efter 20 års bekantskap har vi blivit goda vänner. Ingen i familjen går hos honom nu, men vi har alla gjort det i omgångar för olika obalanser och problem. Blivit hjälpta. Fått oss att hjälpa oss själva. Han är så kunnig. Han är så kunnig på att få mig att känna mig smart också. Ni vet personer som delar med sig frikostigt och som lyfter nivån ett snäpp? När han pratar om livet i stort, hälsa, mat, energier, nivåer och andlighet då är det som en liten vindslucka öppnar sig i min skalle. En liten stege reser sig mot himlen och jag klättrar några pinnar. Ibland kan jag inte redogöra för vad vi har pratat om, men jag vet att jag lärt mig något, jag vet att kunskapen på något vis är införlivad inuti mig. Flummigt? Inte för mig. Och jag vet att det fungerar. Jag har haft några frågor inombords senaste veckan och igår kväll fick jag svaren i våra diskussioner. Vänskap men också kärleksfullt vägledande. Vill inte stänga vindsluckan, jag vill vidare samtidigt som jag vet att den dagliga yogaträningen är min nyckel till att hålla den öppen. Det går ju inte att skynda på erfarenhet, den kommer när den kommer. Men den kommer inte utan regelbunden träning. Practice and all will come, är mer sant än någonsin för mig. Jag somnar långt efter midnatt. Rik. Lite klokare på ett ickeverbalt sätt. Tacksam.Min regelbundna träning ännu mer viktig. Håller i stegen, vindsluckan lite mer öppen.