Snabbare än jag kan säga

Snabbare än jag kan säga ordet balans, så är jag ur den. Eller hur jag ska säga. Den här veckan har jag fått kämpa mig igenom. Inte yogat varje morgon, för sena kvällar och trötta morgnar. Vi går lite omlott här hemma och det påverkar mig mer än jag vill. Fortfarande känt mig låg och lite seg men efter sovmorgonen i morse så tände jag mina ljus och min rökelse. Hinner inte långt i min yoga innan tårarna faller som ett höstregn och kroppen känns svag och mjuk. Jag lägger mig ner i savasana, orkar inte yoga just nu. Låter det bara rinna ut. Och tänker på hur många gånger det varit så i min yoga. Förut tyckte jag att det var jobbigt, sedan lite tröttsamt. Med alla dessa tårar som velat ut. Nu tänker jag mer att det är så skönt att det faktiskt kommer ut, vad det än är som gör det. Vad som än får mig att känna det jag gör, så släpper jag ju ut det. Ibland vet jag att det är rörelserna i sig men ibland är det annat. Som får mig att gråta. Kanske en kombination just nu. Fortfarande gråtmild sätter jag mig på verandan och suckar. Min älskling packar matsäck och vi tar en av kanoterna, kanadensaren och kör några mil innan vi lägger i den. Vi paddlar några timmar. Det är vi och en mängd gamla träd i vattnet. Fridfullt. Hela vattenytan full av skräddare. Vi paddlar förbi ett kantarellställe som lyster gult men där det är för brant att ta sig i land. En hel flock med trollsländor med turkosa kroppar, så underbara. Stannar på ett av alla dessa fina små ställen som finns överallt i vårt land och som är iordninggjort för de som vandrar eller paddlar. Äter matsäck. Dricker kaffe. Har med blåbär och vispgrädde för lite extra energi. Det är trötta muskler men sköna kroppar som landar vid bryggan där den första bilen står. Vi badar. Dricker lite kaffe till. Det är bara vi på badplatsen. Det är sensommar men inte höst. En lite mer mättad luft.  Min dag blir helt annorlunda än den startar. Det behövs inte så mycket. Egentligen. En enorm häger lyfter sina vingar och det susar i luften. Och snabbare än jag kan säga obalans så känns den på väg bort.