Mormor

Böcker i min brevlåda. Vilken tröst. Och det finaste lilla paket.

Vet inte om du varit in här och kikat någon gång? Sara på Snövits Äpple, gör de vackraste personliga smycken du kan önska dig. Hittade till henne via en annan kär bloggerska, Lycke.  Skickade en halv, trasig bild på min mormor, som baby, med en docka i handen, i sin mammas famn. Och tillbaka kom det här.

Så vackert och nu kan mormor vara nära mig på flera sätt. Min mormor -en stark kvinna som förmådde leva sitt liv fullt ut, trots stora förluster. Hon förlorade en dotter i hjärnhinneinflammation, som skulle varit min moster och mormor blev också änka två gånger om. Hennes första man, som var min morfar dog i Spanska sjukan och den andra i lungcancer. Han dog när jag var två år, så jag har inget minne av en morfar. Men hon fyllde ut platsen för två och ömkade sig aldrig. Men när vi gick till kyrkogården, som vi ofta gjorde när jag liten, då kunde hon föra långa diskussioner med sin man. Hon grät. Jag krattade graven. Vi gjorde fint. Planterade blommor. Sedan snöt hon sig och så gick vi på konditori. En sådan skön inställning till livet. Kanske har jag fått mycket med mig när det gäller sorgbearbetningen av henne, eftersom jag så gärna arbetar med det.  Hon var väldigt delaktig i mitt liv. Hade mycket synpunkter på olika vänner jag hade och prickade alltid rätt, vem som det gick att lita på. Även om jag ofta trodde hon hade fel. Även om jag var mäkta irriterad. Jag kunde ha en vuxen dialog med henne när jag blev vuxen, mer än med mina föräldrar faktiskt. Vi bodde i varsin liten stad och ringde mycket till varandra. Hon kunde ringa mig och påminna om att ta på mig mössa när det var kallt, när jag precis hade flyttat in i min första lägenhet! Hon fanns alltid där och mest av allt en gång som jag gömt i mitt hjärta. Jag var i runt tjugo år. Hade blivit rejält sviken av en pojkvän och lätt berusad i ösregn tog jag mig hem till henne mitt i natten. Och bara grät. Kändes som jag inte hade någonstans att gå. Men det hade jag. Hon frågade ingenting. Bäddade ner mig. Höll mig i handen, torkade tårarna och sa du är stark även när du är liten och svag. Och jag älskade henne så  mycket. Gör fortfarande. Och nu kan hon vara med mig lite extra.