Tillit

Ni vet att jag har en lite tuffare period just nu. Vad det nu än beror på. Och ibland kan det avhålla mig från yoga. När allt känns motigt. Det gör ont. Jag blir lessen. Ändå, det kan gå några dagar men sedan står jag i alla fall där. För jag har en djup tillit till min yoga. Att allt är som det ska. En djup tillit till min lärare, som leder mig rätt och som förra veckan skrev i ett mail till mig – use your intuition. Och det har jag nog alltid gjort, mer eller mindre. Men ibland när jag har en svacka, då är det som jag inte riktigt litar på den där intuitionen, då vill en logisk analyserande del av mig få större plats. Och det är inte fel att diskutera logiskt ibland, inte alls, men när jag tar till det istället för att gå på känslan eller det som intuitionen säger mig, då blir det fel. Och jag rätar upp mig. Jag står där. Mina ljus är tända och solen letar sig lite snett in över golvet. Jag tittar på bilden av min lärare, hans kloka ögon ger mig styrka. Och så yogar jag. Omsorgsfullt. Hur mitt liv än ser ut, vad som än kommer i min väg så är yogan det har jag att hålla mig till. Och även när själva yogan utlöser en mängd saker som inte alltid är behagliga, så är det ju som det ska det också. Min tillit är orubbad, även om det svallar på ytan ibland. Jag gör en kort del av min långa serie, för jag orkar inte mer just nu. Och det är som det ska det också. Jag bugar mig och blåser ut ljusen. Dagen kan börja. Tillit i min kropp. Tillit i mitt sinne.