Så olika

En bok jag har här på jobbet och som jag läser i ibland, utifrån olika uppdrag, heter Genom sig själv känner man inte andra, med undertiteln Om kommunikation och teambyggande. Författare Bente-Marie Ihlen & Heide Ihlen. Titeln inbjuder. När jag läser så slås jag av att man kan översätta en del exakt till yogan. Hur många tänker när de börjar med yoga. Hur jag tänkte... Att vi jämför så otroligt mycket med andra. Bästa måttstocken är vi själva :) Vill skicka dessa rader till oss alla idag!
Om vi förklarar för en grupp människor som har samlats för att arbeta med kommunikation, att de är olika brukar det inte precis mötas med häpnad. Snarare tittar folk lite uttryckslöst på en. Ja, det är klart vi är olika - än sen då? Men så händer något märkligt. När dessa samma människor lite senare på dagen upptäcker att något de sa eller gjorde fick en helt annan effekt än de hade väntat sig - antingen för att de inte förstod att vad de sa eller gjorde hade en effekt, eller för att de trodde att deras intention och deras effekt var identiska - då blixtbelyses fenomenet olikhet, och de ser inte längre fullt så avvaktande ut. Varför ser människor så avvaktande ut ända tills de upptäcker olikheten i funktion? Implikationen av olikheten? Därför att vi inte systematiskt övas i att förstå och hantera fenomenet olikhet. Vi övas i att förstå och hantera likhet.
Japp! Där satt den! Hur tydligt som helst. Intention och effekt! Inte alltid samma ;) När man börjar utöva yoga och ser att andra runtomkring ibland gör annorlunda, kommer längre eller inte, i en positon, så tror jag att vi automatiskt jämför. Vi borde alla sluta med det! Vi är inte lika. I mycket men inte i allt. Vi är olika och det är helt OK! Det är till och med härligt!