torsdag 1 oktober 2009

Tack!

Oktober. Plötsligt kom stormen och sedan kylan och sedan regnet. Men det är grönt ute! Knallgrönt. Lite märklig känsla men folk skrapar rutorna på sina bilar...Har vi inte hoppat över ett steg? Kanske är det årstidsförvirringen som gör oss så trötta? För vi är trötta hemma, har svårt att komma upp. Men varje morgon så tänker jag på Anna när klockan ringer hemma hos oss. Tänker på att hon redan är uppe och gör sina solhälsningar! Det tröstar mig. Det får mig att gå upp när jag vet att någon annan redan är uppe. Är inte det lite skumt? Men jag funkar så där jag befinner mig nu. Trots att jag har min egen träning som jag kör nu, D och jag tränar tillsammans varje morgon och så har jag er - kära yogavänner som står där på era mattor och gör er yoga. Det tröstar mig! Det stärker mig! Det får mig framför allt upp ur sängen :) Tack!

3 kommentarer:

  1. Jag fick precis höra om en yogatjej jag känner som går upp 04.00
    Så då är ju att gå upp efter fem sovmorgon.
    Ha en härlig oktoberdag
    TACK för all pepp Annika, det hjälper och sporrar!

    SvaraRadera
  2. Det är fantastiskt! Där håller man på att dö av trötthet i sängen när alarmet skräller, men man petar ut sömnskorvet och masar sig till mattan. Sen kommer man plötsligt ihåg att "jamen Anna är med mej nånstans, och Alexandra, och Annika, och Åsa och...". Då är man inte så trött längre. Och efteråt, i Savasana, så undrar man vad det var som var så jobbigt en timme tidigare ;)

    SvaraRadera
  3. Eller hur Nina?!
    Hörni, vilken tur att vi har varandra!

    SvaraRadera