One of these days

Klockan 04.30 kör skogsmaskinen tvärs över åkern igång. De håller på och gallrar i den täta och nästintill ogenomträngliga skogen runt oss. Det är ju bra. Men jag fattar inte vad det är jag hör först. Det är för konstigt att en maskin drar igång så tidigt. Det är också för tidigt för yoga. Osugen helt enkelt. Sover hit och dit och går upp lite senare och träningsvärken efter min styrketräning i förrgår gör mig nästan orörlig, men lite yoga får jag till. Men inte mycket. Vet att jag måste träna bort träningsvärken nu men kunde inte vara mer osugen. Det är grått på hela himlen och jag hasar runt i köket för att sätta på mitt kaffe. Hittar en bulle som jag äter förstrött, men det var inte gott. Det var bara något jag gillade tidigare. Osugen men samtidigt sugen. Någon slags märklig känsla rullar runt.
   Jag skriver på min bok. Sådant flyt vissa dagar och andra dagar kan jag hålla mig för skratt. Då kör den där karusellen inuti igång och där jag talar om för mig själv att nog ingen vill läsa det här och varför gör jag det osv osv. Det är svårt att hålla i tankarna i det läget. Och andra dagar är det precis tvärtom. Min man påminner mig om att jag hade samma process och karusell när jag skrev första boken. Så jag lyssnar på det. Försöker tysta ned klagosången inuti.
  Det är bara att göra helt enkelt. Yoga. Skriva. Träna. Punkt.