tisdag 13 september 2016

Olycka men änglavakt

Idag hände en olycka hemma hos oss. Vi har en god vän som hjälper oss med lite byggnationer, vi ska flytta vår entré för att frigöra lite förvaringsutrymme. Det i sin tur innebär att en liten förstukvist skulle flyttas. Vi hade hyrt en stor lift och allt var frid i den varma stilla morgonen. Så ramlade vår vän, för mig som stod en bit bort och skulle fotografera såg det ut som han gjorde en liten kullerbytta och jag väntade på att han skulle resa sig. Men han hade landat på huvudet och låg still. Först trodde vi alla tre, jag, min man och skyliftmannen att han var död. Han tappade luften och blev blå, men han var medveten. Min man och den andre mannen startade direkt HLR, jag ringde 112 och hade operatören i luren hela vägen tills ambulanserna, körde in på gården. De skickade två och det behövdes fyra starka män att bära honom på båren. Han fick nackkrage och åkte till sjukhuset. Vi åkte och hämtade hans fru och körde in hans bil och så till akuten. Väl där fick vi veta att han hade tre nackkotor med frakturer!! Han hade känsel överallt och  var vid gott mod. Allt hade kunnat bli så mycket värre. Det värsta kunde ha hänt. Han hade dessutom verktyg och  knivar i fickorna så han hade kunnat skära sig i inre organ. Änglavakt trots allt.
   När det händer sådana här saker, olyckor och trauman så blir jag som stilla inuti. Jag gör saker rationellt och så var det med min man och den andre mannen också. Vi blev som ett team och ingen höjde ens rösten. Det är en stilla nåd att vi fungerade så idag. Nu vet vi inte om han skall bli opererad eller inte. Här eller på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Och tänk så snabbt något kan hända. Och hur snabbt mina tankar gick till att det var väl en djävla idé jag fick att vi skulle flytta entrén. Detta med skuld och vems fel var det? Ingens fel. Saker händer ibland. Och jag är så tacksam för att han lever och att han är omhändertagen nu. Med frakturer men ändå kunde allt varit så mycket värre tydligen. Och själv tycker han mest att det var förargligt...
   Så när jag kommer tillbaka till huset svänger sotaren in på gården. Javisstja. När han sotat våra två kaminer och vedspis så får jag skura vårt vita men sotiga golv fyra gånger. När mannen sedan kommer hem och säger att han tror att han har en fästing i naveln. Ja då. Då vill jag bara gå och lägga mig och vänta på att den här dåliga energin ska virvla bort.
  
Var rädda om er, man vet aldrig när något kan hända. Och ibland får man en hårdhänt påminnelse!

12 kommentarer:

  1. Vilken dag, men gudskelov för änglarnas beskydd!
    Kram i dramat ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hoppas de hänger kvar vid honom ett tag ❤️️❤️️ Kramar

      Radera
  2. Oj vilket drama, vilken dag! Härligt med ert lugna & fokuserade agerande & änglavakten ❤❤❤. Stor kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis. Men jag är lite orolig för hans operation. Kramar ❤️️❤️️

      Radera
  3. Livet drabbar oss och ibland undrar man varför så hårt, men sådant är nu livet. Att grubbla över vems felet är gynnar ingen. Det bara händer. Gott att det efter omständigheterna gick såpass väl ändå. / Sköt om er alla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag grubblar inte på skuldfrågan, jag noterade mer att vi alla tänkte tankar om vår egen del och ev "fel".. Olyckor händer det är så sant. Kram och tack vi får se hur det går imorgon.

      Radera
  4. Usch vad otäckt. Vi pratade om på jobbet att man inte vet innan hur man reagerar när olyckan är framme men ni verkade ju vara som proffs på det. Hoppas att hans läkning går fort och fint. Stor och varm kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu otäckare efteråt på något vis. Han opereras imorgon i Uppsala. Kram och tack ❤️️

      Radera
  5. Å hjälp! Ja verkligen, ibland är det som om livet måste påminna en om att man kan dö närsomhelst och hursomhelst. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis så är det ju 🙏🏻. Kramar

      Radera
  6. Men fy så otäckt! Vilken tur att ni reagerade som ni gjorde. Man kan ju liksom aldrig veta hur man reagerar i såna där situationer.

    Hoppas dagen idag varit lugnare <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej man vet ju inte innan riktigt. Nu har jag lite övning från mina somrar på kollo och så i arbetet med ungdomar. Jag var alltid den som åkte till sjukhuset med dem men då handlade det om brutna ben, metkrok i pannan, händer genom glasrutor, ja du vet. Smärre åkommor jämförtmed detta.
      Dagen har varit lugnare men också lite sorgsen över det hela.

      Radera