tisdag 23 februari 2016

Månen och jag

Så var det en fullmånenatt igen. Och jag sov nästan ingenting. Vid tretiden inatt var jag uppe och månen lyste med sitt kalla sken och såg fullkomlig ut. Jag har tänkt mycket på hur påverkad jag är av månen och så slogs jag av att månen förmodligen är den dominanta parten i min kropp. Solen och månen som dominerar oss, vår andning och där vänster näsborre är månens dominant och den högra som är solens. Man kan tycka det är humbug eller också kan man tänka på att tidvattnet på jorden är styrt via månen och vi består av 70 % vatten i våra kroppar så man behöver inte tycka att det är konstigt att man påverkas. Men som vanligt är vi individer så alla människor på jorden känner naturligtvis inte samma. För vi är inte samma och är inte dominanta på samma sätt i våra kroppar. Förut nästintill skämdes jag över att jag var så påverkad av månen, tänkte att jag nog inbillade mig. Men när mellanungen aldrig sov som baby när det var fullmåne och hon är idag (28 år) fortfarande påverkad av månen, så insåg jag att vi var väldigt lika hon och jag och att hon som baby inte inbillade sig något. Mångas mencykel hänger också ihop med månen. För mig är det sömnen. Min lärare Shandor säger också att månen har, när den är full, en våldsam ingrediens i sig. Därför ska man ta det lugnt med yogan, låta bli den eller göra väldigt mjukt och icke utmanande yoga. Skadar man sig när det är fullmåne tar det längre tid för kroppen att läka helt enkelt. Och ja, månen och planeterna, mikro- och makrokosmos är ju en högst närvarande ingrediens i många yogaformer.
   Ändå hade jag bestämt mig för att nu skulle jag testa lite Kundaliniyoga trots månen. I morse var det yoga i kyrkan av en vän som är KY-lärare. Tänkte att det skulle vara så fint och rofyllt. Och så orkade jag inte åka när klockan ringde 5.30. För sömnen hade lyst med sin frånvaro lika mycket som månen lyste med sin närvaro och så var det fjärde gången jag hade tänkt testa KY och det inte blev av... Kanske inte är meningen helt enkelt vad vet jag. Men nog hade det varit mäktigt. Nåja. Fler gånger kommer. Och ja, idag blir en stillsam dag. Hur har du det?

Här finns en spännande text angående andningen och månen

8 kommentarer:

  1. Jag funkar likadant!! Idag är en trött dag :)
    //I

    SvaraRadera
  2. Jag känner mig också väldigt orolig när det är fullmåne. Fast i natt vet jag inte om det var ilska också med i bilden. Kram

    SvaraRadera
  3. Oj hade missat det här inlägget. Jag har också sovit dåligt, haft svårare att somna. Nej det är nog inte meningen att du ska prova KY.. hi hi.. Känner du Sofia som har yogan där? Vi träffades på en workshop i Karlstad. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi har träffats men jag känner inte henne väl. Ja vad ska man tro? Hihi! Kram

      Radera
  4. Jag har alltid känt mig dragen till månen, blir alltid djup, vill mer, längre in, upp, vill bara vara inför månens kraft. Minns hur jag en gång som ung lade fram tanken till en manlig läkare att jag kände mig påverkad av månen, att jag menstruerade vid fullmåne. Minns föraktet när han avfärdade mig. Därefter har ingen man fått, oavsett utbildning, ha några som helst åsikter om hur jag fungerar, det vet bara jag. Jag och vi andra kvinnor lever med våra kroppar och dess funktioner hela våra liv, genom olika skeenden och åldrar och det är för mig märkligt att någon annan ska veta hur vi mår, jag mår. Och månen påverkar mig starkt och jag låter mig vara i flödet och ta emot, njuta av att min upplevelse är min. Sömnen påverkas definitivt och jag ser det som en möjlighet att vara i en alldeles särskild dimension med mig själv. Vill någon benämna det som flum så varsågod. :)
    För övrigt sover min son inte heller så mycket runt fullmånen..
    Och det där med Kundaliniyogan, spännande att se när det kommer att passa in för dig. Vet du, jag låter också saker tala till mig och varför inte? Det finns ofta en känsla av att det kommer till en vid rätt tillfälle, det gäller bara att se det och inte pressa fram saker och händelser. Lita en del på flödet..
    Kram till dig!/ MariaMonika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert beskrivet och så märkligt sagt av läkaren.
      Egentligen har jag hittat "min" yoga för livet. Det känns så. Men eftersom jag läser om KY här och där så är jag lite nyfiken. Tror den skiljer sig mycket från det jag gör. Kram!

      Radera