Patetisk och pretentiös?

Det finns så många termer inom yogan och alla dess former att ett liv inte skulle räcka till för att lära sig dem och framför allt förstå och leva dem. Men en del kommer till en när de behövs. Tänker jag. En term jag stött på här och där senaste tiden är aparigraha. Den översätts lite olika men det hela handlar främst om  "non-attachment" att till exempel inte vara girig när det gäller ägodelar, att bara ha det man behöver. Kanske lite som Sanna Ehdin lever nu. Lite svårt att översätta men att helt enkelt inte vara för fäst vid vare sig det materiella, fysiska eller mentala.
I morse läste jag det här om aparigraha där tolkningen är lär så fin. Simonsenergy skriver:

The yogic philosophy of aparigraha which is often translated as non-attachment or don't expect to be able to do what you've done or don't expect to have somehting because you've had it before. This of course doesn't just refer to material things but also to your body, the way you do things and even your situation in life. None of that is permanent. Just like the practice. And even though we sometimes have bad luck we still have to accept the place we are at. Happiness is always a choice you make, not a place you land into. And you have the freedom to make happiness your choice regardless of your situation at any time in life. Furhtermore, we can choose happiness, complacency, averageness, or even choose misery. All may be appropriate at certain times but generally choosing happiness is going to give the best overall response. 

Om jag översätter det här till mitt eget liv så blir det fridfullt i bröstkorgen. För varför ska jag förvänta mig att kroppen kan göra precis allt den kunnat göra tidigare? Allt är ju förgängligt och förändras. Varför ska jag hänga fast vid saker eller som i mitt liv nu, i situationer som redan är passerade? Jag kan ju välja att vara lycklig. Jag vet! Det kan låta så oerhört patetiskt och pretentiöst, men jag låter det vara så. För i hela helvetet jag utsattes för så bestämde jag mig för att ändå vara glad, inte hela tiden, men i huvudsak. Alla kommenterade det: Mina fackliga företrädare, psykologen jag träffade några gånger, arbetsrättskonsulten, vänner och kollegor. Psykologen sa till och med - du tar det hela otroligt lugnt och balanserat, jag är förvånad. Men jag insåg mer än tydligt att jag har ett val. I det som varit mitt liv. Jag säger ingenting om någon annan eller hur andra tacklar saker. Ibland behöver man grotta ner sig, vara låg och eländig - men handen på hjärtat - vem vill stanna i det? Om man har ett val? Och som jag ser det så har vi det. Och det jag vet med visshet är att det är yogan som tagit mig hit. Yogan som förutom all practice ger mig fundamentet i hur jag vill leva, hur jag vill fungera och känna det väl förankrat i mig. Egentligen var skitstormen en stor utmaning där jag insåg att jag har allt i min hand. Andra får stå för sig. När jag lägger handen på hjärtat och verkligen gör det rent praktiskt så vet jag att jag har det jag behöver.

Med det sagt vill jag välja glädje hela helgen och hoppas att du också gör det och får det riktigt fint!