Kan

En dag med en tvååring. En dag med skratt, infall och omöjligheter som hela tiden testas. En dag med fniss åt det mesta och modighet som en självklarhet. Och självpeppande. L, mitt lilla barnbarn som bara har en vecka kvar tills hon faktiskt fyller 2 år, hon är en kapsel av livskraft. Hon personifierar det vi andra strävar till, på tusen olika sätt. Hon kastar sig ut i ruschkanan och skriker av förtjusning och den där rushen man får när man vågar - den gör henne oövervinnerlig på ett sätt. Varje gång hon åkt nerför kanan så säger hon - kan. Inget mer. Bara det. Kan. Och allt hon gör under dagen som är nytt för henne och som hon ändå testar och för det mesta klarar av så kommer det där ordet igen - kan!  Glädjen i hela den lilla kroppen. I ögonen. I armarna och benen. I magen och ryggen. Och jag tar det verkligen in i mig. På riktigt. Att säga det till sig själv varje gång man besegrar något eller tar sig vidare. KAN. Det räcker ju. Önskar alla en dag med en liten unge då och då, det är en ynnest. Ju mindre ju klokare på något vis. Tänker också på att vi präglar det mesta innan tre års ålder i vår kropp och våra mönster, fick en dag med en tvååring!