Tillvarons mjuka gula filter

Åker tåg hem från Stockholm. Molnen hänger tunga men under det mörka finns en märklig gul färg. Intensiv utan att vara knallig. Det gula flyter ner i vattnet och får det att se ut som avigsidan på ett vattrat tyg. Som vågor. Som substans. Och det där gula. Det får mig att stanna i mitt centrum, i mitt hem - min navel. Vi passerar gröna träd som trots att de inte är ljusgröna längre utan mättade, ser de  mjukare ut än i somras. Det är en förändring i luften. Har varit på en fantastisk kurs. Måste smälta allt. Sortera ner allt där det hör hemma. Men just nu idag när jag har helgen i färskt minne så vill jag bara rida på vågen. Vågen av tillförsikt. Vågen av kunskap. Vågen av att träffa likasinnade människor. Och ett alldeles speciellt möte. Hur tillvaron än snirklar sig så ser jag ändå mönstret ibland, när jag höjer mig och låter blicken löpa över hela bilden. Hur mycket det är som sammanfogas. Hur jag tryggt kan vila i det. Hur vackert allt blir i slutänden. När det intensivt gula finns i min kropp, i mitt sinne. Vågen av energi. Åkte på kursen och var trött och slut. Åkte hem och var pigg och energirik. Av allt jag fick av det jag önskat. Åh tillvaron mjukhet. Det gula filtret som flyter i hela mig.