Vardagstid

Tiden är så märklig ibland. Som ett töjbart utrymme. Där allt kan rymmas. Vi hinner allt. Och vi har någon slags vardag i den här vistelsen också. Vaknar utan väckarklocka vid 6-7-tiden, efter morgonyogan sitter vi en stund på balkongen med stark espresso, färska björnbär och hallon med lite grekisk yoghurt. Vi promenerar innan hettan slår till. Hänger på ett stort kafé med alla locals. Människor som börjar dagen med att läsa tidningen och dricka starkt kaffe på ett kafé. Det är så tilltalande. Jag saknar tidningar. Pappers. Ja, jo, man kan läsa på nätet, men det liknar inget av det tidningsläsande som jag gillar. Vi läser lite mail, hunnit med många böcker och så sitter tills vi går hemåt för att laga lunch. Det finns en fin liten grönsaksmarknad där vi handlar varje dag. Efter maten blir det siesta och dåt är det varmt. VARMT. Men hettan inombords har lugnat ned sig med de övningar jag har fått. Även om det inte gått lång tid egentligen med dem.
   Klockan 17 har vi vår lektion. Härligt att se de andra och hinna prata lite. Efter lektionen tar vi en lång promenad längs havet. Min älskling badar alla dagar. Jag badar inte lika ofta. Men vattnet, åh det här salta blå-turkosa, det vill jag kapsla in och ha i mina ögon när jag reser hem. Husen är gigantiska. Stenhus. En del är tomma och jag undrar så vilka historier som ryms bakom trasiga fönster och hängande fönsterluckor. Är det krigen som gjort att en del vräkiga stora hotell bara står och åldras? Utan människor i dem.
   Mina jobbiga asanas har införlivats i min träning. Det är inget jag kan smita från, inget jag kan välja bort. Om jag vill vidare. Och jag gör dem. I morse med ännu mer tålamod med mig själv. Z hade ett långt snack med mig igår. Han uppmanar mig gång på gång att vara enträgen, att stanna i kampen och låta mig själv sjunka ner på mina hälar utan att hänge mig åt det som gör ont.  Tiden jag sitter är inte lång men den känns i varje sekund. Då står tiden helt stilla. Och där vill jag hitta till det gränslösa töjandet som jag upplever i vår vardag nu. Finnas men inte kollapsa. Vreden, irritationen och ledsamheten som frigjorts har lämnat kroppen. Jag tar emot det jag får. Jag trivs otroligt bra. här Men jag längtar hem lite. Allt har sin tid. Några fler dagar här i tiden som ibland står helt still.