Snart så

Sitter på balkongen. Vår balkong som hör till vår rymliga luftiga lägenhet. Det är tidigt. Grannen nedanför oss pysslar i trädgårdslandet, rättar till vinrankorna och kollar de snörräta raderna med alla möjliga grönsaker i. Katten som är den längsta katt jag sett, ligger lojt på stenmuren en bit bort. Kvinnorna talar initierat med varandra medan de putsar några glasrutor i huset bredvid. Det är lite disigt. Det är varmt. Redan. Klockan är strax efter sju och vi är äntligen i Kroatien, i en ort som påminner om en bedagad kvinna. Vacker men med lite skavanker. Lite trött men stolt. Och jag gillar det. Har aldrig varit mycket för det perfekta. Strandpromenaden på över en mil som är så nära havet man kan komma. Underbar.
  Vi har varit på väg länge. I tanken - en evighet. I bilen - några dagar. Vi har stannat hos vänner längs vägen och det har fyllt med mig glädje, utan att något har skavt någonstans. Som att fyllas med helium. Och bara prata. Skratta. Äta gott. GOTT. Och så in i bilen och vidare. Kanske bor det en liten resande själ i mig? I oss? Vi tuffade in i Lovran i fredags eftermiddag och fick vår lägenhetsnyckel. Mötte en man som hyr ut sin lägenhet, han bor i garaget på gården under sommaren. Hans dotter tolkar på perfekt engelska. De är så vänliga. Vi skrattar. Jag säger några få ord på hans språk och det är som en gigantisk öppnare. Allt blir enkelt.
   Vi sover, vilar, simmar i ett underbart hav. Tar det lugnt helt enkelt. Landar. För nu känner jag med hela mitt system att vi är framme. Och imorgon bitti börjar vår yogakurs. Som kommer att förändra oss lite. I vilken riktning vet man aldrig :) Vi är lite pirriga, lite förväntansfulla. Vilka andra kommer? Vilka asanas kommer jag att få göra. Min man? Just nu är allt ett oskrivet blad. Jag har ingen Internetanslutning i lägenheten men jag kommer att skriva lite då och då. Det finns ju gott om kaféer med snabbt wi-fi. Hoppas ni har det skönt i sommarvärmen. Och snart så är jag på golvet igen.