Åtta timmar av ljud. I min helgkurs. Av ljud jag inte visste att jag hade inombords. Så märklig känsla. Av min röst. Min röst. Hur låter den egentligen? Är den ren? Ljus? Mörk? Kan den gå upp? Kan den gå ner? Eller det svåraste, kan den hålla sig rak? Var är början? När vi vänder på hela kompositionen och sjunger baklänges. Vi sitter i en liten ljus shala i centrala Dublin. Ett stort olivträd växer utanför så följaktligen heter platsen Oliv Tree Studio. Jag och några andra andra intresserade yogis sitter i ring och vår lärare framför oss beskriver med målande adjektiv. Hennes långa fingrar tecknar i luften. Drar och lyfter. Kunskapen av att ha studerat för de främsta tolkarna av ragas i norra Indien lyfter hennes formuleringar. Hennes sång. Hennes tablaspel.
Åh, jag har fått en liten inblick i ett gigantiskt område. En väldigt liten inblick. I detta stora område. Lika stort som yogan. Som fungerar som yogan. Där själva "sången" i ragan är en kommunikation med det gudomliga. Där publiken alltid varit sekundär. Som man också ofta sitter med ryggen emot. Det är något mellan den som sjunger, spelar tablan eller något annat instrument och gud, där lekfullheten finns i symmetrin. I matematiken. I musiken. Och i mellanrummen och i fraseringarna. Smaken av musiken. För mig är den gul. Rakt igenom. Olika lager dras ifrån i min kärna, jag får en glimt av något, innan draperiet åter sluts. Men jag är fylld med välbehag. Mycket att smälta. Av mina åtta timmars sound sadhana. Inte riktigt hemma ännu.
Åh, jag har fått en liten inblick i ett gigantiskt område. En väldigt liten inblick. I detta stora område. Lika stort som yogan. Som fungerar som yogan. Där själva "sången" i ragan är en kommunikation med det gudomliga. Där publiken alltid varit sekundär. Som man också ofta sitter med ryggen emot. Det är något mellan den som sjunger, spelar tablan eller något annat instrument och gud, där lekfullheten finns i symmetrin. I matematiken. I musiken. Och i mellanrummen och i fraseringarna. Smaken av musiken. För mig är den gul. Rakt igenom. Olika lager dras ifrån i min kärna, jag får en glimt av något, innan draperiet åter sluts. Men jag är fylld med välbehag. Mycket att smälta. Av mina åtta timmars sound sadhana. Inte riktigt hemma ännu.
Härlig intensitet i din beskrivning, som att du fortfarande är kvar i vibrationerna - som du också skriver, inte riktigt hemma ännu. För visst är det något särskilt med ljud, med mantran, att själv ljuda, att lyssna! En stor värld att utforska, långsamt eller snabbt.
SvaraRaderaJag tycker det är alldeles fantastiskt med mantran och att få sjunga tillsammans med andra. Åh, som det lyfter mej. Åh, som det får mej att verkligen känna jag är en del av något större. Via KY så har jag hittat en ton, som jag tidigare saknat i min yoga. Tänk så fint att det ordnar sig... bara sådär :)
Kram!
Å vad härligt det låter! Har ju länge känt att ljud är så viktigt. Musik är viktig. Kanske borde fördjupa mig där.
SvaraRaderaKram
vilken upplevelse,
SvaraRaderavill höra mer,
landa mjukt,
kramar!
Åååh vad härligt det låter. och att musiken är gul. det känns så självklart när du skriver det..! nyfiekn på att få veta mer jag med..
SvaraRaderaoch tack för orden. har inte försökt få nåt kontrakt eller nåt, men kanske jag försöker sen. tänkte göra som mamma och ge ut den på egen hand. hennes bok blev större sedan och finns nu att få tag på lite överallt. ska höra närmare hur hon bar sig åt. när hon kommer hem - hon solar på kanarieöarna nu :)))
kramar Lycke