Under täcket

Ärlighet. Rakhet. Något som jag värnar väldigt mycket. I mitt liv. I min yoga. Och inte minst i min blogg. Ibland får jag förfrågningar om att göra reklam för produkter eller tjänster. Jag säger alltid nej. För jag har valt en reklamfri blogg. Jag har ingen åsikt när det gäller hur andra gör. Men så har jag valt. Det som däremot fått mig riktigt konfunderad är ett mail jag fick förra veckan. En marknadschef på ett online-marketing företag mailar mig, hon vill att jag ska läsa en gästbloggare hos en av deras kunder. Jag ska sedan "få välja vilket inlägg jag vill" som jag sedan ska skriva om. Den som bloggar är en artist. Så här skriver de;

Vi brukar oftast rekommendera att man skriver mellan 200-300 ord, vilket inte är så långt, dock bör det se naturligt ut när du refererar till originalkällan. När du har skrivit texten så bör du skicka mig ett utkast innan du lägger upp den på bloggen. Vi erbjuder 700kr för att skriva ett litet inlägg.

Jag blir stum. Känner mig naiv. Tänker att det här är inte alls något jag vill göra. När jag sedan vänligt men bestämt säger nej följer en märklig mailväxling. Och jag vill skriva om det här nu för att än en gång göra klart för de läsare jag har. Jag är ingens ombud. Bara mitt eget. Jag spelar inte under täcket. Någonsin. När jag länkar till någon, oftast till någon av mina favoritbloggare, när de skrivet något extra klokt och läsvärt, då gör jag det för att JAG vill det. Inte för att någon bett mig. Och jag är inte till salu. Jag är ingens springflicka. Lobbying måste vara öppen anser jag. Jag inser också att det är ganska många där ute i bloggvärlden som faktiskt sysslar med det här. För jag får också exempel på inlägg där människor skrivit in artistens namn naturligt i sin text. Kanske ska vi vara lite mer observanta? Kanske går det inte att vara det fullt ut? Hur det än är. Du som läser hos mig, du kan vara säker på att jag inte är betald av någon för att skriva det jag gör. Spelar aldrig under täcket.