Märkligt och självklart

Vi går genom ett hav av människor. De flesta är gulklädda eller med någon gul detalj. Färgen gul är central. Vet inte varför men det är firande av Shiva Shastri, och vad det egentligen innebär har jag inte en susning om. Jag kan bara se en bråkdel av detaljer. Någon säljer smör på små blad som ska offras. Andra får sina små smör-blad välsignade av heliga män i vita höftskynken nere på stranden. Männen går sedan ner i havet och kastar bladen över axeln ner i vattnet. Vattnet som är fyllt av blommor. Det är hett. Det blåser ganska mycket. Det är overkligt. Som att se en film. Vi tassar in i en butik som drivs av en muslim från Kashmir. Bara det. Jag har egentligen inte förstått hur blandade religionerna är med varandra här. Vi pratar om det. Vi pratar om varför vi är här på jorden. Varför.  Pang. Det stora frågorna direkt. Vi blir kvar där i två timmar. Dricker saffrante, äkta saffrante, det är fantastiskt gott och vi köper en del saker. Vi guidas in i olika sätt att använda klangskålar och olika sorters skålar. Skålar för olika chakran. Och den skeptiska sidan av mig blir tyst. För han känns så äkta. Han är äkta. Han säger en del personliga saker om mig som han inte kan veta. Saker jag tänkt. Frågar jag ställt inombords. Och jag får svar! Det är så märkligt och samtidigt så självklart.
   Eftermiddagen kantas av en mängd strömavbrott, det går inte att få mat överallt för att strömmen är borta så länge. Vi går vidare. Hittar en restaurang som lagar mat på gas. Äter snacks som består av stekta cashewnötter med paprika, lök, vitlök och olja. Det är så gott. Allt vi äter är gott. Sen kväll strosar vi hemåt med vår ficklampa. Alla hitresta pilgrimer sover nog i sina bussar. Det är tyst och stilla. Ända tills några män börjar skjuta av raketer. Nära oss. Sådär galet som jag gillar.  Vi avslutar dagen uppe på taket med alla tusen stjärnor under oss. Det är gott att vara här. Både märkligt och självklart.