Påminnelser och perspektiv

Påmind. Man blir påmind ibland om att inte grotta ner sig i sina små problem. Inte blåsa upp dem. Låta dem vara på rätt nivå. Mellan mina yogagrupper igår kväll pratade jag med en mycket god vän. Som ringde för att hennes mamma hade dött... Ja. Ja. Ja. Där kom insikten ramlandes igen. Perspektiven på det man har. Och vi pratade. Sedan gick jag in i min egen shala. Gjorde ett mjukt pass med mina elever. Men stärkande och kraftfullt. Jag ägnade min yoga till hennes mamma. Av hela mitt hjärta! Åkte hem. Stärkt i min kropp. Något ramlade bort. Något kom dit istället. Att yoga för någon annan, det är mäktigt. Och när man gör det innerligt, så blir det skillnad. Den där skillnaden som man inte kan förklara förrän man känner den. Man måste göra det själv. Och jag vet att jag skrivit om den boken tidigare, How Yoga works, men jag påminner om den igen. När man ägnar sin yoga åt andra. När man undervisar även när kroppen känns motsträvig. Det är ändå det jag vill. Jag tackar för påminnelser och perspektiv idag. Och jag ägnar min yoga åt min vän och hennes mamma ikväll också.