Slut och början

Förändringens vind. I mig. Haft en tanke. Ett tag. Läste den i en annan blogg idag. Vet inte riktigt vad det står för. Men något för mig framåt. Vidare. Jag är inte rakt av modig och klipper här. Men. Jag funderar på att lägga ner min en aning om yoga. Kanske... är den klar? På något vis. Min lilla aning har växt lite. Känns som det som händer i mig nu, har jag skrivit om tidigare. Yogans utforskande handlar också mycket om det jag inte kan beskriva med ord. Men vägarna dit. De känner jag igen även om det är en resa som aldrig slutar. Skrivandet vill annat. Häromdagen startade jag en ny blogg, annikas andetag. Bara sådär. En känsla inifrån min mage, mitt centrum som ville något. Så jag gjorde. Utan att tänka. Jag är på sätt och vis besatt av andningen. Andetaget. Och allt allt allt som hänger ihop med det på olika vis. Går distanskursen effektiv andning för Maria och följer med i det som händer. Alltid kan man hitta något nytt. Ny kunskap. Nya sätt. Jag har varit så bra på att djupandas. Tidigare. Är väl det som alltid fungerat för mig i yogans värld. Egentligen. Det fysiska med utmanande asanas för mig har varit mer problematiskt. Där allt gjorde ont i början. ALLT! :) Men efter min galloperation för 3 år sedan så förändrades något i mitt andetag. Utandningen tog tvärt slut. Som att klippa av något efter halva tiden. Jag känner inte igen det. Och jag kan inte beskriva det bättre än så. Jag jobbar för att hitta tillbaka till mitt hela andetag. För det går ju. Jag är säker. Även om jag inte är där ännu. Vårdcentralen utredde mig. De hittade bara en nedsatt lungfunktion men kunde inte svara på frågan varför... Min TCM-läkare sa att jag behövde någon annan behandling än hans, han hittade inte helt rätt. Zhander har hela tiden uppmärksammat mig på det här och varit bekymrad, givit mig asanas som hjälpt en del men inte hela vägen. Därför reste jag till Indien på hans inrådan. Nu är jag på väg i en riktning som känns rätt, efter den ayurvediska behandlingen. Annorlunda. Något är förändrat i mig. Och då fokuserar jag där. Så tänker jag. Följer du med in på den stigen som andningen tar mig? Kanske skriver jag här också fortsättningsvis. Senare. Just nu känns det annorlunda. Det är allt jag vet.