Tusenprocentvärldsklassuccée

Glädje. Ren och oförställd glädje. Vilken energi det ger. Igår kväll var vi trötta, lite slitna. Ska vi verkligen in till stan igen? För lite teater? Ja, vi dressade om, jag tog min nya spetsblus och ett halsband. Lite läppstift och rouge piggade upp mitt trötta ansikte. När ridån gick upp för Elvis som spelas av Glada Hudikteatern då drogs vi med i det glada. Lite galna. Det oväntade. Men mest av allt det oförställda. Trots att det var teater. Jag kunde inte sluta le när vi stod upp, hela publiken, och klappade våra handflator röda. Inget är egentligen krångligt. Allt går. JU! Att vara olik kan också vara en tillgång. Vem gillar egentligen det strömlinjeformade? Vi är alla olika. På olika vis :) Jag tog med mig det. Drog i mig det som sniffande hund. Som ett djupt andetag när man klyver vattenytan efter att ha varit under en lång stund. Vitaminer. Nog behövs det glädje i alla yttringar vi kan få tag på? När killen som spelade Elvis samtidigt som han tog ett litet skutt drog till med -det här ska bli tusenprocentvärldsklassuccée så kände jag - ja är det och det blir är det! Glad helg på er, kära vänner!

Bilden har jag lånat här http://www.gladahudikteatern.se/default.asp