Måste bara ta mig levande igenom dagen

Ibland har jag individuella lektioner. För att det inte passar in på något annat vis. I tillvaron. För att alla inte vill träna i grupp. Idag träffade jag två olika personer. De hade varsin egen timme med mig. Den första hade fått det i present av sina barn. En helt underbar gåva som jag ser det. Oavsett vem läraren är :)
Och den andra kvinnan. Hon hade en del problem och krämpor som vi har, lite här och där. Ibland. Men det som fångade mig mest var att hon sa att en lång tid i hennes liv hade mantrat varit - jag måste bara ta mig levande igenom den här dagen. Och att det var alldeles för många dagar som varit så... I hennes liv. Som jag känner igen det! När utvägarna verkat blockerade. Det kan ta tid att hitta andra stigar. Att orka göra det. Men hon hade gjort andra val, steg för steg och nu hade hon hittat till yogan. Om det kanske var något för henne. OM. Kanske. Jag är ingen fanatiker även om jag själv älskar det som händer när jag yogar, trots problem och motgångar ibland. Alla måste få välja sin väg. Och välja om yogan är något för en själv. Känner mig privilegierad som får förmånen att introducera yoga för första gången för någon. För att se var det landar. Vem människan är mitt emot mig. Ta hänsyn. LYSSNA. Vi gör mjukt. Lite grann. Uppvärmning, solhälsningar, lite sittande och liggande till slut i savasana. Solen kastar reflexer och solkatter i hela rummet som doftar rökelse. Ljusen tända och lugnet inuti. Och att möta en människa som är på väg från att bara lyckas ta sig levande genom dagen till att göra aktiva val för sitt eget välbefinnande. Och växande. Jag böjer huvudet. Säger som Nina skrev härom dagen, jag har det bästa av jobb och tacksamheten är stor.