Teachers high!

Kokar te när jag kommer hem från yogan. Det röda teet innehåller hur många nyanser som helst. Om man tittar lite närmare. Och det gör jag. Granskar det. Känner mig nära. Nära allting på något genomlyst sätt. TV-apparaten skriker ut hockeyreferat omväxlande med fotboll. Skymningen sänker sig. Ute är det grått och lite grusigt. Småkallt och lite vintrigt. Och jag vill omfamna hela världen. Glädjen rusar runt i hela systemet. Jag hostar fortfarande och det har gått två månader. Men det är kroppen. Jag blir lite trött men inget kan hejda det jag känner efter kvällens fantastiska genombrott. I mig. När jag skurade mitt golv på Stillastund, tittade till blommorna och tog undan pengaskålen med Japanpengarna så smög det in i mitt system. En kolsyreliknade känsla. I systemet. I huvudet. Jag kände mig berusad på glädje. Vill omfamna alla. Som en 60-tals peace and love-känsla. Och jag vet. Vet nu efter de här lite tunga veckorna att jag är på rätt plats. För mig. Att det här är exakt det jag vill. Och yogan som kan väcka så många känslor, lyfta på locket till allt möjligt. Till tuffa möten i sig själv. Men idag. Idag knockar glädjen mig nästan. För att det känns så rätt. Så nära. Allt är vackert. Berusad på yoga. Man brukar prata om Runners high, men ikväll mina vänner hittade jag Teachers high!