Jag skrattar så hostan tar tag i mig igen. Jag gråter i mörkret när hon berör det sorgligaste. Sitter bland 600 andra berörda och tänker på min egen pappa, när han dog. Och hur hon sätter ord på hur man ofta önskat att döden skulle kunna regisseras men hur det blev helt annorlunda i den fula verkligheten. Så gör hon det ändå vackert. Att känna igen sig, det måste vara det främsta vi söker. Igenkänning. Jaha, var det så för dig, men så var det för mig också! Men man måste vara modig. Man måste våga vara sann. Våga kliva ut där ensam i ljuset som hon gör, stå för tankarna kring sin kropp. VISA sin kropp. Sådan lättnad. Så ser en kvinnokropp ut! Också. Men den är inte retuscherad. Den är inte korrigerad. Den är inte opererad. Inte tuktad. Eller hårdtränad och bantad. Och det är så skönt. Tror att vi kvinnor har så lätt att se våra skavanker. Bristerna vi upplever. Talar oss blå för att det är det inre som räknas samtidigt som vi är extremt medvetna om hur vi ser ut. Om vi är smala. Tillräckligt smala? Så många gånger jag hört kvinnor prata om sin träning och hört paniken under, hur gärna de vill se annorlunda ut. Varför är vi så hårda med oss själva? För vem? Det finns i yogavärlden också. Förstås. Ganska mycket tror jag i vissa delar. Den världen är inte annorlunda än andra. Själv har jag fått kommentarer om min kropps utseende. Jag blev stum. Dolde oförrätten långt där inne. Kände mig lite sämre. Lite för tjock om magen. För vem? För vad? Tja, den som äger den smala midjan eller platta magen kanske känner sig lite bättre. Vad vet jag? Jag tillhör inte dem. Men när jag ser Mia Skäringer och hör hennes klokhet så klockrent inlindad i humor och svärta då tar hon bort en liten skavank i mig. Slätar ut och gör gott. För som vi pratat om tidigare, det är ju inte det som det handlar om. Faktiskt. Och mer yoga än Mia Skäringer på scen, det är svårt att hitta. Se henne om ni kan!
Hej!
SvaraRaderajag tycker du tar upp något viktigt här. Att vi måste våga vara precis som vi är. Där jag tränar yoga pratar vi aldrig om sådant och jag vet att en del tycker att de egentligen är för tjocka för att yoga...
Tack för ett bra inlägg!
M
Har redan sett! & håller med:-)
SvaraRaderaHej hej!
SvaraRaderaDet är sådant hysteri om idealet att jag har slagit dövörat till.Jag tränar för min skull, för att det är skönt och jag mår så bra av det. Min kropp är själens tempel, den är unik, vacker i sin enkelhet och mångfasetterat.
Ljus*
/V
Den där paniken, den har jag också känt. Och jag har sett den hos nästan varenda tjejkompis jag någonsin haft. Sorgligt. Det började släppa när jag inte kunde träna mer. Ett halvår utan träning lät som döden i mina öron, men jag överlevde! Kan fortfarande inte träna som jag vill, men det finns en mening med det med. Släpper mer och mer det där med kroppsideal. Det spelar ingen roll när man varit på botten. Det ända som då spelar roll är hur man mår. Även om jag ofta önskat att jag vore en lätt och nätt och smidig yogini. Det blir jag aldrig, är inte byggd så, men det är precis som det ska vara med det ändå. Lär mig sakta att älska mig själv. Tack för som vanligt ett tankeväckade, vackert inlägg!
SvaraRaderaJag tror att jag är kär i Mia Skäringer. Hon har letat sig in i hjärtat hos mig.
SvaraRaderatänkvärt och bra skrivet annika :)
SvaraRaderahoppas att allt är bra med dig denna dag!? :) här är det baar bra, härligt att det snart är april :) du får ha en bra dag och vecka! kram!
Ja, hon är underbar, Mia Skäringer. Så modig och vacker i allt det är att vara människa. Har inte sett henne bara läst bok och blogg, men vilket språk hon har. Bra att få henne som motvikt till en perfektioniststrävande värld. Kram
SvaraRaderaM- jag har också stött på de tankarna. Vi behöver motvikter! Kram
SvaraRaderaUlrika - :)
Viralila - håller med och då är Mia Skäringer en sådan skön människa att lyssna till.
Maria - tack för dina ärliga tankar. Jag har varit där och jag tror inte jag känner någon som inte befunnits sig där, även om man sedan släppt på kraven. Det samhälle vi lever i främjar bara ytan. Och se vad det gör med oss! Kram!
ÄtaTränaKämpa - välkommen hit! Och jag håller med dig. Hon finns i mitt hjärta också!
Molly - tack! Kram
Anna ser dej - håller med, hennes språk är fantastiskt. Och hon är viktig. Kram