måndag 7 augusti 2017

Tillbaka och nöjd

Så gick en månad. Jag har kikat in lite här på bloggen och är förvånad hur många som ändå tittar in. Och glad för det. Och när jag läser lite bakåt ser jag hur trött och trängd jag kände mig. Och vilket bra beslut det var att släppa allt en stund.
   Samtidigt. Samtidigt så formulerar jag meningar och tankar hela tiden för mig själv. Det är inget som kom med bloggen, det är något som alltid funnits i mig. Jag har faktiskt gjort så hela mitt liv. Och andra tankar om skrivande kommer för mig. Men för nu så tror jag att jag faktiskt skriver lite då och då. När andan faller på. Och jag känner mig fri som faktiskt får dra upp mina egna riktlinjer.

Vad har hänt i mitt liv?

  • Så stora mirakel att jag är omtumlad. Men eftersom de inblandade ligger lågt i sociala kanaler så gör jag också det. Men bilden på mig är när jag sitter där och bara är lycklig. 
  • Vi har träffat vänner under sommaren, både inplanerade och spontana. Tacksam helt enkelt.
  • Vi har umgåtts väldigt mycket med våra vuxna barn och det är nästintill oslagbart. 
  • På onsdag börjar jag i ett volontärarbete för ett socialt integrationsprojekt. Jag ska vara del av en rådgivande styrelse, en så kallad advisory board. Så glad över att ha blivit tillfrågad.
  • Mina kropp är brunbränd, vet inte riktigt hur det gått till med alla dessa sommarens regnskurar. Kanske för att jag helt slutat anstränga mig eller sola?! 
  • Shortsen har varit mitt sommarplagg och jag känner mig fri.
  • Yogan har varit min stora utmaning. Det är som att när bergväggen kommer i min väg, som den gör då och då, så har jag bara velat sluta. Inser att detta också är en illusion, men när jag efter 17 år inte tycker att jag kan något om yoga, inte kan utföra något så vet jag ju innerst inne att det inte alls är sant. Och ändå. Tvivlen radar upp sig och jag blir överdrivet trött på mig själv. Men som min lärare säger; persistance and perseverance is the name of the game, så har jag stannat. Och igår var första gången på riktigt länge som jag mer än stod ut. Tack och namasté för det.
  • Min höft. Jag har varit smärtfri i två veckor. Min kinesiska läkare hittade en nerv som varit i kläm i höger sida och som dragit ihop mig. Denna nerv finns "fästad" bak i en kota i midjehöjd. Den har gjort ont när jag rehabtränat och därför har jag legat lite lägre med gymträningen. Ska till doktorn på torsdag igen och då får vi se. Har knappt vågat andas att jag inte haft ont. När man haft ont i flera år och ibland värre, så vänjer man sig. Det är som en slags tomhet när höften och högersidan är tyst. Men så otroligt välkommet!

Hoppas så att din sommar varit lika välgörande för dig som min har varit. Och min paus. Så rätt.

8 kommentarer:

  1. Fina fina du! Underbart att du är här igen!! Kram M

    SvaraRadera
  2. Så glad att du är åter, hur ofta eller sällan du än skriver.
    Fotot på dig är så väldigt vackert och jag anar nog storheten däri..
    Må bäst min vän, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du! Ja det gör du nog :) Må fint du också. Stor kram ❤️

      Radera
  3. Hej och välkommen tillbaka, du är efterlängtad <3

    Blir så glad av att läsa hur bra tiden har varit mot dig. Välbehövligt. Och höften! Att slippa smärtan, jag skulle inte heller våga säga något, jinxa det liksom. Men så skönt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara! Ja precis, vill inte jinxa något! Men nu tror jag egentligen inte att det funkar så :)

      Radera
  4. Så nyttigt, så nödvändigt och ja, så bra att ta ett par steg bakåt ibland. Också hitta tillbaka till glädjen i det man gör och inte bara tuta & köra.
    Kram och glad att du skriver igen ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ❤️ Jag också. Kram

      Radera