lördag 8 juli 2017

Nog

Jag har nått ett vägskäl jag tangerat flera gånger, tidigare. När jag kom från Indien 2011 efter min först behandling, tänkte jag direkt lägga ned min blogg. Det hade hänt så otroligt mycket inombords. Istället blev det så att jag drog igång en blogg till, annikas andetag. Sedan blev det till slut en huvudblogg. Ja, över 8 år har jag bloggat. Och det har hjälpt mig utveckla mitt språk, det har skapat en bok, nästan två och jag har fått vänner. Jag har också en ovärderlig dagbok över mitt liv och mående. Men jag vet ärligt talat inte om det är rätt format för mig längre, även om jag har några hundra läsare om dagen. Det är i sig ganska fantastiskt. Men. Våren har varit krävande för mig med ett helt nytt jobb, att planera ett bröllop på rekordkort tid och rådda hela det. Roligt och underbart. Men krävande. Den här senaste veckan har fått mig att inse att språket på nätet har hårdnat. Man känner sig fri att skriva det man känner. Även om jag inte fått några hot eller annat hemskt, som är vardag för många andra, känner jag mig  obekväm. Så mycket att jag ställer mig frågan över varför jag gör det här. Varför bloggar jag? Jag startade bloggen för att jag gillar dialog. För att jag älskar att bolla olika synpunkter om olika ämnen, allt ifrån yoga till kost till rörelse till det omedvetna. Jag känner att jag rört mig fritt inom olika områden. Men inte riktigt så längre. Kanske var det bara droppen av vad jag ser runt om mig? På Facebook, på Instagram till viss del. Kanske är det dags att gå åt ett annat håll? Samma som när jag valde att stänga min yogastudio, trots att det var ett svårt beslut var det ändå rätt. Jag vet inte riktigt nu. En del av mig vill absolut inte släppa taget om min blogg. En annan del vill bara kapa förtöjningen och låta draken lyfta. Den som lyfter i motvind ni vet? Så just nu ser det ut så här för mig. Kanske är det helt enkelt bara letting go of self importance, för min yoga tar mig just nu ut på de mest  märkliga stigar. Som är rätt. Som känns minimalistiska i sammanhanget men som bär inåt och rakt och ärligt utan krusiduller. Det är ju så jag är. Så jag fungerar. Inte stryka någon olja på vågorna, inte vara "snäll" vad nu det betyder? Egentligen? Jag frågar mig själv det och det kanske du också gör? Bara få vara den jag är. Då kanske jag måste sluta till om det som är jag, det som är viktigast för just mig.

Tack alla som läst och kommenterat, ni har fört det hela framåt och jag böjer mitt huvud. Kanske skriver jag igen här, kanske inte. Jag stänger inte bloggen men som det känns nu har jag faktiskt fått nog. Helt enkelt. Tack och namasté.

29 kommentarer:

  1. Men du ska ha ett stort TACK från botten av mitt hjärta. Så många insikter du gett mig och så mycket intressant du skrivit om. Hoppas du får vila ut nu och att vi ses igen.
    Varm kram!
    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stoet tack själv för att du lämnar spår. Varm kram

      Radera
  2. Jag förstår dig så väl. Som du vet slutade jag blogga för ca 1,5 år sen. Först var det skönt, sedan tomt och sedan jätteskönt. Annat kommer istället, reflexion inåt istället för kommunicerande utåt. Allting har sin tid, vägen går framåt. Och för mig var det svårt att komma ifrån det där med egot, att det var egot och bekräftelsebehov det handlade om till stor del. Till och med att kommentera andras bloggar känns mest som att mata egot.
    Lycka till o ha det så bra. Kanske hörs vi på annat sätt.
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det låter insiktsfullt och lite som jag känt. Vi kanske ska få till den där träffen?! Kram ❤️

      Radera
  3. Jag bugar och säger Namasté. Det är helt enkelt dags nu och ävenom det känns sorgligt, så känner jag ända hit till mej att du skulle sätta en Punkt just nu. Kram och allt detdär ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh gör du? Det kom trots allt lite plötsligt för mig själv. Kram ❤️

      Radera
  4. Tack för alla fina texter 💜

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du läst ❤️

      Radera
  5. Tack för allt vackra du ❤️
    Stor kram
    M

    SvaraRadera
  6. Tack för att du delat med dig av din yoga och dina kloka tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket och för att du lämnar spår ❤️

      Radera
  7. Jag blir lite lessen men förstår dig. Enda bloggen jag läst. Tack för alla insikter! Hejdå ! Kram /Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv. Vi får se vart det bär. Kram ❤️

      Radera
  8. Önskar dig stort lycka till! Tack för att du har delat med dig av dina tankar och "resor" i stort och smått. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du och tack för alla inga reflektioner. Kram ❤️

      Radera
  9. Ja, tack för alla vackra texter, jag hoppas du hittar ett forum där din skrivlust får blomma & det känns bra för dig♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara ❤️ Ja vi får se vad det blir. Om det blir något!

      Radera
  10. Kommer att sakna dig. Du får mig att tänka till. Förövrigt är jag också rätt trött på detta nu. Kramar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marika ❤️ När jag kommer till Rom måste vi ses! Kramar

      Radera
  11. Jag tror det är viktigt att just göra det som känns bäst. Och att inte stänga dörren helt. Blogglusten kanske kommer tillbaka, kanske inte. Men du har ju funderat på det ett tag så det är bra att du prövar.

    Själv är jag mest glad att vi två hittade varandra här i cybervärlden, att vi fick en tid tillsammans. En tid som inte slutar nu, vi ses ju på andra ställen <3

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen jag också Pernilla! Vi har varandra ❤️ Och kanske kommer jag tillbaka här. Kanske inte. Kram!

      Radera
  12. Yoga skapar utveckling om man tillåter den och vill djupare än endast till asanas-träningen. Det verkar som att du beskriver att det dags att släppa taget för dig, för att komma vidare i din andliga practise. Inom ISTHA traditionen används begreppet "unbound potential", för att beskriva och förstå vad mycket du/vi har att utforska inom oss. Kram å lycka till med din vandring

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja något sådant är det definitivt. Tidigare ville jag så gärna försöka sätta ord på det ogripbara, mystiska i yogan. Det är passerat nu och jag vet att det inte går även om jag och andra tangerat något ibland. Ord som beskrivit det ordlösa. Tack och kram ❤️

      Radera
  13. Några få människor har jag kommit nära genom deras bloggar.Du är en av dom. Du skriver om de allmängiltiga existentiella frågorna på ett personligt sätt och visar hur nya insikter växer fram genom fysiska och mentala ansträngningar. Det har varit mycket inspirerande för mig. Jag är tacksam för din blogg och önskar dig lycka till i din fortsatta utveckling. Kram Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Gunilla tack för dina ord! Varm kram ❤️

      Radera
  14. Åh Annika, ja vad ska jag säga...du är som en vän för mig med alla dina kloka ord och tankar, erfarenheter från allt arbete du gjort med kropp & själ som du så vänligt delat med dig av. Jag har läst din blogg sedan - kan det vara 2011?!! - och jag kommer att sakna dig stort!! Du har skänkt mig så mycken tröst när det varit svårt och så många olika infallsvinklar på livet som jag hittat mycket växtkraft i. Stort, innerligt och kärleksfullt TACK <3!! Lycka till med allt, var rädd om dig och jag kommer att hålla utkik efter dig.
    Varmaste kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilka vackra ord ❤️ Ska spara dem djupt och ta fram dem när jag behöver lite pepp. Vi får se vad det blir och kanske skriver jag här igen. Varma kramar tillbaka!

      Radera