söndag 7 februari 2016

Maten är min medicin

Äntligen är jag ifatt mig själv. För mig är det så att jag liksom måste längta mig ner i botten innan jag tar tag i det jag vill förändra eller förbättra. En sådan sak är maten. Att äta gott, enkelt och naturligt utan tillsatser, socker och gluten. Det är det jag mår bäst på. På Kuba var maten på sätt och vis ganska torftig, det var ungefär samma meny var vi än var; ris, svarta bönor med kyckling eller fläskkött. Ibland biff. Eller fisk och skaldjur, men det äter jag ju helst inte. Ibland kan jag äta fisk men skaldjur känns bara fel för mig idag. Samtidigt ville jag inte äta kött heller, jag vet inte riktigt var jag är men ägg äter jag mycket här hemma. När jag var där så tog jag seden dit jag kom helt enkelt. Eftersom Kuba varit under handelsblockad sedan 50-talet så fanns det inte riktiga jordbruksmaskiner och det var mest hästar man såg som arbetade för lantarbetarna så det är klart att det inte var någon snurr på det utan maskiner och annat. Och utan att beklaga mig, vi visste att det var så när vi reste att maten inte skulle bestå av några större läckerheter,  men jag har längtat efter att känna mig lätt, mätt och tillfreds. Jag vet inte hur man gör om man är fullblodsvegetarian eller vegan när man reser i ett sådant land, det skulle ha varit lite tuffare.
Nu har vi varit hemma i två veckor och nu är jag redo. Jag vill helst äta mat utan någon som helst tillsats, socker verkar ju finnas i det mesta för att inte nämna alla E-nummer och annat. Jag satsar på lite dyrare ekologisk, kravmärkt alla gånger som det finns. Det får bli dyrare. Det är så värt det och när vi bara är två personer, är det inget att orda om. För oss. Jag får dra ner på något annat i så fall.  Utan att grotta ner mig för mycket här och nu så har jag/vi bestämt oss, det är skönt när man är två.  Igår bakade jag ett focacciabröd utifrån LCHF, dvs utan jäst och vetemjöl. Det blev otroligt gott. Jag blev faktiskt häpen, alla varianter jag gjort på mandelmjöl och andra alternativa mjöler har inte alltid blivit bra. Och till det åt vi en löksoppa. Som behövde ha lite vitt vin i sig men vi hade inget sådant vin hemma, däremot lite bubbel. Och tja, det gick också bra i soppan! Och så tog vi lite bubbel bara sådär och skålade för vår nystart - en start på vårens kom-igång, för nu är det dags - både med maten och träningen utöver yogan. Jag är så peppad. Äntligen är jag vid mitt eget startsnöre. Jag vill inte vara trött, svälld i magen, torr i skinnet eller grinig. Maten är min medicin.

8 kommentarer:

  1. Jag är med dig och känner igen mig. Hsr sagt stt jag aldrig blir vegetarian men nu har jag helt enkelt fått obehag för kött och vet inte riktigt vad jag är.. Bara att jag vill äta rent..

    SvaraRadera
  2. Ska bli spännande att följa med på din "resa" och brödet verkade jättegott. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brödet var fantastisk speciellt för mig som inte är någon brödmänniska :) kram

      Radera
  3. Jag följer med spänning ,då jag själv har ibs mage o vet inte vad jag ska äta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då har du det tufft förstår jag. Har du kollat kostdoktorns hemsida? Vad jag har läst så har många med din diagnos blivit väldigt ofta hjälpta av lchf.

      Radera
  4. Jag har nog aldrig tidigare haft en så okomplicerad inställning till mat som jag har idag. Det har tagit ganska många år att komma hit. Nu tänker jag aldrig att "nu har jag hittat rätt", utan jag hittar rätt dag för dag. Låter maten förändras liksom jag. Ibland smakar kött tex., ibland absolut inte. Ibland äter jag sju sorter, ibland inte ett sockerkorn på en vecka. Ja, balansen kommer väldigt mycket av sig själv. Så skönt.
    Kram och pepp på Din matresa ♥

    SvaraRadera
  5. Kram och tack! Det är nog mest så att efter "Kubadieten" har jag längtat efter att hitta tillbaka till min balans som du beskriver så fint. Du vet när man knappt kan få något utan drösvis med socker som både i kaffe och mjölk, då vill man få bestämma själv och få känna sig nöjd.

    SvaraRadera