Mental kullerbytta

Det stormar. Vinden kastar sig runt huset. Vaknar mitt i natten och tror nästan att taket ska lyfta. Det är sanslöst. Det är som vinden tar sats och kastar sig runt. Känner min litenhet och att naturen alltid är starkare. Egentligen. Men jag somnar om. Vi sover halva förmiddagen! Det har att göra med allt just nu, att vi varit lite ur rytm men att vakna när det nästan är lunch, ja det är ovanligt. Efter en lång morgon med mail och annat så landar jag i min sinnesro.
   Jag jobbar mest med min tillit just nu. Tillit till processen jag är i, tillit till de som arbetar i den för min del och tillit till mig själv. Att jag vågar släppa taget helt och veta att jag inte har kontroll på allt. Det kräver. Men det ger också. Jag tror att min sömn var kvittot på att jag igår gjorde en slags mental kullerbytta. Jag bestämde mig fullt ut att släppa taget. Det som sker, det sker. Men utan att jag behöver tänka ut något, för det är det andra som gör i dagsläget. Jag måste bara lita på att de gör det som de ska. Igår fick jag en bekräftelse på det och allt känns lättare. Det är långt ifrån klart men ett steg fram är ändå ett steg fram. Att inte veta vad som kommer, det är skönt ibland, ångestladdat ibland. Jag har i stora delar av mitt liv kastat mig ut, men ändå alltid haft lite koll på vad som ska komma. Jag har beskrivits som modig men oftast känt att jag inte alls är det. Men vi är alla kanske lite av båda delarna. Tilliten har fått sig törnar under de senaste månaderna, men den har också fått påfyllning. Från oväntade håll. Jag ska fokusera på det som stödjer mig och det som stärker mig. Det andra ska jag bara släppa. Visst håller du tummarna med mig? Jag stannar i stunden, tar emot det som kommer, släpper det jag inte behöver och går vidare. Visst låter det enkelt? Hmm. Men jag blir bättre på det, allt eftersom. Min stora lektion i hela skitstormen är just detta. Jag är säker. Ha en fin lördag!