Att gå sin egen väg

Jag läser på bloggar, jag hör människor prata om yoga. Och ju mer jag läser, ju mer distanserad känner jag mig. Det är några få jag kan läsa utan att få klåda. Vad beror det på? Ja svaret finns i min egen yoga. I mina lärares klokskap över hur man närmar sig den här yogan, hur man utövar, när man gör vad och hur otroligt individuellt allt är. Och att vi i väst är så sjukt förtjusta i formen, det yttre, det fysiska som har skapat en sned syn på vad yoga egentligen är. Alla dessa drop-in-klasser och träningsarrangemang. Vad har det med yoga att göra? Jag får helt enkelt gå min egen väg och lita till det som är yoga för mig. Samtidigt blir jag återigen ledsen över hur det hela ser ut idag. Och systemet som egentligen är så klockrent uppbyggt, även om man inte förstår allt så vet kroppen också att det här med att skynda sig -  det är att vara långsam. Det är inte att plocka lite här och där som i en evig pyttipanna. Det finns en röd tråd att följa, för den som har tålamodet och den inre längtan.
Jag gick angahara 1 i våras. Men det var dags, jag yogar på mitt 16:e år och börjar känna att jag kan närma mig den här yogan. Det var det  mest utmanade jag varit med om.Och ändå hände allt på en gång i mitt inre. Jag har förändrat så mycket i min tillvaro sedan dess och jag befinner mig på sätt och vis i ett tomrum just nu. I en slags väntan. En karantän för något som kommer. Och att stilla ner mig i detta tomma. Att vänta och inse att allt finns inom mig. Återigen vet jag det. Men utan mina guider skulle allt ta så mycket längre tid. Det är en skön insikt trots allt. Jag har lånat texten från shadowyoga.com för att du också ska få ta del av klokskapen. Och det är ingen ny skapelse, den är några tusen år. (Jag har fetat en del av meningarna som är extra viktiga för mig)

Asana-angaharas (asana arrangements)

The word asana (body posture) is derived from the sanskrit root asa-bhuvi meaning to be, to stay, to exist. This suggests that the application of asana is not about ‘becoming' something but discovering what is already present, not about 'gaining enlightenment', but redeeming the sahajawasta (natural state) which is the abode of the human soul. Of the many asanas some are dynamic and some static but all are physical methods utilised in the early stages of restoring this natural state.The term angahara refers to the sequential arrangements of bodily shapes as well as to the arrangement of the limbs within these shapes.

Over the last two decades we have introduced the chalanas (warm-ups), vyayamas (restraining drills), the prelude forms (linear practices) and the Nrtta Sadhana (swaying patterns of rhythmic movement). All these prepare the ground for the asana-angaharas which themselves form the bridge to the Samadhis (internal states of equanimity).

The asana-angaharas are used in two modes of application, linear and swaying in semi-circular or circular patterns.The linear modes of practice are carried out at sunrise when the energy is predominantly within the nerves and the aim then is to drive the prana into the blood through the exercise of the bones and joints. At sunset, when the prana is in the blood, the swaying, circular patterns are used to restore the prana in the nerves so as to overcome the stresses incurred in satisfying the demands of daily life. The skilful use of the asana-angaharas helps to maintain an equanimous state of the mind so that the health of the body is not reduced as a consequence of impulsive behaviour.

There are seven such asana-angahara forms and their secrets are now little known in the world of popular yoga. Each of these seven forms stems from a single seed asana. Inherent in each of these primary shapes is a pattern of evolution to be unfolded from its most basic form, through intermediate to the most intense, according to the ability of the practitioner. When the practice is carried out in this manner there is no room for goal-oriented mental projections. Instead the process relies on the intuitive responsiveness of the inner consciousness. Implicit in each asana-angahara is a corresponding mode of pranayama and corresponding mudras (karanas) that together can guide the swimmer safely to the other shore beyond the constructs and desires of the mind. For safe passage however it is vital that one proceeds with tremendous patience and perseverance and without greed.