Kors och tvärs

Fick mig att tänka på Malena Ernman på flera sätt

Jag har på något sätt fått lov att tänka kors och tvärs i mina upplevelser. Här kommer lite kors och tvärs. Att vistas i en miljö, i ett land där det inte finns någon reklam. Jag tror inte jag kan riktigt beskriva hur vilsamt det har varit för mina ögon. Hur befriande det varit. Trots att det har varit en slags diktatur vi befunnit oss i. Det enda som har funnits har varit politiska slagord här och där. Men det här andra bombardemanget vi alla utsätts för, medvetet och omedvetet, det gör något med oss. Precis som det gör med dem som slipper det. Jag har sett alla former av kvinnokroppar. ALLA former. Men där ingen har dolt sin kropp. Tvärtom! Det har varit kroppsnära intill skinnet, tajts och linnen har varit trenden. Det är inte så att de har varit stolta och sträckt på sig. Det är inte heller så att de har hukat sig eller draperat sig i stora tygsjok eller annat. Det har heller inte känts sexualiserat någonstans. De har bara varit. Helt enkelt. Oavsett storlek. Och det slog mig direkt de första dagarna i Havanna, innan vi reste vidare, över hur otroligt befriande det var. Och det gav mig också en insikt i att jag har koll på mig och hur jag ser på mig. Även om jag känner mig hyfsat befriad i synen på mig själv, så lever jag ju i en kultur där vi alla utsätts för granskning. Och jag tror att om vi tittar in i oss själva, när vi vågar vara oss själva lite mer så befriar vi inte bara oss utan även andra. För det syns. Och man noterar det. Medvetet eller omedvetet. Men summan blir större hela tiden av oss som bejakar våra kroppar OAVSETT om de passar in i någon slags snäv modell över vad som gäller. Jag tycker att befrielsen rullar på här hemma. Men när jag gick på gatorna och stränderna i ett land utan reklam så insåg jag hur otroligt långt före oss de ligger. Det var skönt. Det var lite smärtsamt att inse. Men kan de, så kan vi. Eller hur?

Sista kvällen i Havanna åt vi middag på Hotel International, ett fantastiskt ställe och gudomlig mat. Vi hade våra sista rena klänningar på oss och mitt under middagen så fick vi en operaföreställning. Det var enormt vackert. Jag rös och njöt i en salig blandning. Det var tre män och en kvinna. Hon får symbolisera mina tankar om fria kroppar. De alla får symbolisera det vackra i den kultur som man lyfter fram så oerhört mycket på Kuba. Kulturen som man värnat om vare sig det gäller musik eller andra konstnärliga uttryck.