Jag läser fina sammanfattningar, korta eller långa, på olika bloggar om året som varit. Jag är oförmögen just nu att sammanfatta, för det mesta som rör sig i mitt sinne är de två sista månaderna på 2015. Det är det värsta som hänt mig förutom personliga förluster, i form av dödsfall. Att bli utsatt för det som varit har ändå lärt mig så mycket. Jag vet inte än om jag ska vara tacksam för detta, det är nog för tidigt att kräva det av mig. Ändå så finns det så mycket i processen som gjort att jag gråtit ut min sista kant inombords. Skärvan av det skydd och skal jag skapade för att skydda mig själv, när min mamma dog. Det är väldigt länge sen och ändå kan jag härleda så mycket bakåt till den förlusten, att jag där och då bestämde mig på något plan över att inte bli så ledsen igen och inte låta något slänga mig ner i ett avgrundshål igen. Men där hamnade jag ändå. Och jag lever. Jag till och med vet att jag är stark och att jag har så många med mig. Det har gjort att jag på något plan har smält bort det sista kring vad jag måste. Jag vet också att jag i grunden förändrats från den stund jag började med min yoga. Den är mer än någonsin mitt ankare och min livförsäkring. Mitt livs bästa investering och som gjort att min oförstörbara kärna är tydlig för mig och som gör att jag står stadigt. Hur det än stormar runtomkring.
När jag tänker på det blänkande året som ligger framför mig så tänker jag på vad jag önskat tidigare. Läser den önskan jag haft inför 2015 och där det mesta är infriat. Faktiskt. Tänker också att jag vill odla den fria sidan av mig, att helt enkelt bara ta emot, vad som än kommer. Egentligen går inget annat, men det har jag kanske förstått på djupet först nu. Ingen idé att kämpa emot det som ligger utanför min räckvidd att bestämma. Men jag bestämmer över mig. Jag vill ta emot. Jag vill stötta andra. Jag vill finnas i glädje och nåden över att få leva här, just nu. Bilden som togs förra sommaren på mig och min dotter, vårt mellanbarn, får illustrera det jag önskar. God fortsättning vänner!
När jag tänker på det blänkande året som ligger framför mig så tänker jag på vad jag önskat tidigare. Läser den önskan jag haft inför 2015 och där det mesta är infriat. Faktiskt. Tänker också att jag vill odla den fria sidan av mig, att helt enkelt bara ta emot, vad som än kommer. Egentligen går inget annat, men det har jag kanske förstått på djupet först nu. Ingen idé att kämpa emot det som ligger utanför min räckvidd att bestämma. Men jag bestämmer över mig. Jag vill ta emot. Jag vill stötta andra. Jag vill finnas i glädje och nåden över att få leva här, just nu. Bilden som togs förra sommaren på mig och min dotter, vårt mellanbarn, får illustrera det jag önskar. God fortsättning vänner!
Fin bild på dig och din dotter! På nyår brukar vi går runt ett varv vad vi är tacksamma för under året och intentionen för nästa år. Jag har inte hunnit önska mig något framåt än. Ska nog läsa igenom önskan som jag skrivit förra året.. Jag hoppas att du snart får ro och ordning i det som varit för dig nu. God Fortsättning och kram!
SvaraRaderaTack och tack. Ja det är fint att påminna sig om vad man faktiskt har och vad man fått. Varm kram!
Radera