Sensationer

När jag tänker på hur lätt det är att ställa krav även inom yogan på vad man ska och inte ska så känner jag hur viktigt det är att påminna sig om dels varför jag gör yoga, dels vad jag vill uppnå. Och kortsiktigheten försvinner rätt snart vid de frågorna. Jag gör det som ska gagna mig. Nu och sen. Jag gör inget bara för att det är fancy eller ser coolt ut. Jag gör det jag ska göra och som jag behöver. Och det jag vill uppnå handlar inte bara om den där stunden på golvet. Det handlar om hela livet. Och det är stort. Därför behöver man kanske ge sig själv andrum ibland. Att känna att det är gott nog, utan att man slackar eller är lat. Jag fick en del mail när jag lade ner min studio och i ett av dem så skrev en person så här:

Jag har inte varit den flitigaste med att träna yoga hemma, men jag har haft med mig yogan på många olika sätt i vardagen ändå. Andningen, avslappningen, centreringen, att sträcka ut, tänja, stå på fötterna, sitta på sittbenen, alla de där små detaljerna som kan göra skillnad. Jag har upptäckt mina skulderblad och hur det är att ha korsryggen i kontakt med golvet när man ligger ner. Små sensationer, men samtidigt stora. Särskilt skulderbladen. De senaste åren har jag över huvud taget inte haft ont i varken nacke eller axlar, trots att jag sitter ganska mycket vid datorn...

Det sammanfattar det hela ganska mycket och jag är så glad och tacksam för alla fina mail jag fått. Ibland delar jag några formuleringar eller stycken som här. Nog är det fint? Med de där små sensationerna som blir stora?