För-semester

Utan uppkoppling. Utan krav eller måsten. Med sol och värme. Med vila. De första dagarna somnade jag mest hela tiden, vi tog det lugnt. Acklimatiserade oss i vår lilla lägenhet som hade den bästa av terrasser med en utsikt över hela Levanto. Jag har så många intryck och ändå känner jag mig så lugn och utvilad även om vi rullade in på gården klockan fyra i morse. Vi har varit på en vacker plats, väl värd att resa till.

• Jag har ätit allt som är typiskt italienskt men inte så yogiskt eller bra ur ayurveda-synpunkt. Jag har alltså ätit glass, pasta, pizza och druckit vin. Mådde sämst på pasta och pizza. Det är inte  mat för mig helt enkelt.
• Jag har badat i ett varmt hav. Det var salt och gjorde min kropp stelare än stel.
• Jag har solat, måttligt men ändå i solen och blivit illröd om mina knän. Hur det nu kom sig?! Men solen suger också kraft, så jag har läst i skuggan. Som en gammal dam.
• Jag har vandrat flera mil om dagen efter de första vilodagarna. Mina Merrellskor fungerade optimalt och jag gillar verkligen att vandra även på 270 meters höjd då man först ska upp och sedan ned. Stackars mina knän.
• Jag har pratat italienska som en infödd, om du frågar mig :) Om du frågar en infödd så har det förmodligen låtit förskräckligt. Jag älskar det italienska kynnet och melodin i det vackra språket. Det är som jag på något vis.
• Jag har åkt tåg mellan små byar. Jag har vandrat. Jag har åkt båt.
• Jag har läst sex böcker. Deckare, vackra draman och annat. En stannade extra länge i mig Konsten att höra hjärtslag - läs den. Punkt.
• Jag har yogat. Mer i början än i slutet. Jag har fått insikter oombett och kanske delar jag det längre fram. Allt är inte lätt men det gör det hela lättare. I mitt liv.
• Jag tog med en dator som jag skrev på en gång men aldrig bloggade på för att vårt wi-fi inte fungerade. Tack och lov måste jag säga.

Nu är det jobb i två veckor till och jag kan ärligt säga att det här med att ta en slags försemester till semestern, det kan vara bland den bästa planen jag haft på länge. Det känns inte alls jobbigt att gå till jobbet imorgon. Jag har också missat ett prinsbröllop och en förskräcklig händelse med en ung flicka. Landet har sörjt och sedan förmått sig att glädjas ändå. För kärleken. Jag landar i det också. Livet. Solen lyser men inatt vräkte regnet ned när vi körde hemåt från Arlanda. Ännu är inte sommaren här helt och fullt. Hoppas du har det fint där du är!