Tålamod. Mirakel. Sugar Man

Människor som arbetar med kreativa yrken är många gånger väldigt klarsynta. De har gått sin egen väg och hittat sitt personliga uttryck. Idag kan jag känna att musikbranschen handlar så mycket om pengar och lite om musik. Det är tufft och hårt för den som ändå har en gåva. I att beröra och sträcka ut en hand till ditt eget hjärta. Igår såg jag en film som fullkomligt knockade mig. På ett helt fantastiskt sätt. Searching for Sugar Man. Har du inte sett den, se den! Det är en sann historia och jag vill inte berätta något för att förstöra upplevelsen och själva berättelsen. Det jag kan säga är att en lågmäld film som berättar historien om Sixto Rodgriguez, det är som en skattjakt, ett pussel, en thriller i den mjukaste versionen. Och jag gråter några gånger. Njuter fullt ut av musiken. Texterna. Men mest av det äkta. Det jag ser är äkta. Jag ser miraklet framför mina ögon. Jag får något där i biomörkret. Jag får kärlek i ren form. Men också tålamod. Det bästa jag kan rusta mig med är tålamod. I alla former. Jag har allt att tjäna på det. Så jag ger mig själv en stor matsked tålamod innan jag gör min yoga. Och jag tar mig igenom de svåra partierna utan att fundera så mycket. Jag gör. Punkt. Och jag vet att mitt tålamod kommer att belöna mig. Och igår var filmen en sådan belöning. En hint om att tiden faktiskt inte är någonting. Sugar Man i mitt hjärta. Kanske även i ditt?