Nu är jag redo

Fast tröttheten nockar mig och min kropp är jag ändå glad när jag vaknar. Riktigt glad. I hela mig. Och det håller i sig. Nu börjar också min bästa årstid och jag brukar alltid känna det som om jag får en chans till. På något vis. Och det får jag. Höstmorgonen med lätta dimmor, våra två rådjur som syns i skogsbrynet. Jag får kaffe på sängen av min älskling. Solen lyser och det är kall lite sträv morgonluft. Som jag njuter. Och gårdagskvällen finns kvar i mig. Jag och några vänner håller på och skapar något och mer än så går inte att säga nu. Mer än att det lyfter mig. Mot himlen. För det är ju det här jag bett om, önskat och jag känner i hela magen att det är bra. Något jag kan stå för hela vägen. Något jag ser som viktigt. Något jag tror på. Visst är det väl så, att när vi vågar tänka hela vägen och fokusera på det vi önskar, då händer det något? För min del, från ett helt oväntat håll men fantastiskt välkommet. Jag har bloggat om min önskan tidigare och någon skrev i någon kommentar för kanske ett halvår sedan att det händer när man är redo. Och som jag känt mig redo! Och ja, händer, det gör det. Inget är klart men resan är påbörjad. Jag är redo.