När jag började med yoga för 12 år sedan så var mattan väldigt viktig. Den kändes som en slags trygghet. Min egen zon. Min dåvarande lärare pratade en del om att inte bli så fäst vid mattan, att kunna yoga utan den, på bara golvet, var som helst. Det blev sedan så jag yogade och som fortfarande ibland känns som det mest genuina för min egen del. Ett rent trägolv, underbart att stå och yoga på. Men när det kommer till sittande eller liggande, är det ibland skönt att ha något under sig. Har man lite knöliga fötter som jag så gör det mer ont än det "behöver" när jag sitter på fötterna om jag inte har något under. I min studio så är golvet lite småkallt ibland, vi håller till i en källarlokal och då är mattan skön att ha. En del människor halkar och glider på sina mattor och pratar mycket om vilken som är den optimala. Jag svettas aldrig om händer och fötter men så är jag en riktig pittakaraktär inombords. Torr och het. Eller hur jag ska säga det :) Men det är egentligen överskottsfukt som kommer ut via händer och fötter när man yogar. Ingen matta i världen kan avhjälpa det. Har man mycket kapha inombords så rinner det bokstavligt talat över. Och det är en bra sak. Det överskottet vill vi inte ha inombords. Egentligen. Men krångligt om man glider. Det har jag all förståelse för. I vårt hus och vår egen yogavrå har jag yogat på golvet - skönt tills jag sätter mig på fötterna, på en ecomatta - som är miljövänlig men tyvärr inte greppvänlig för golvet, den glider helt enkelt och så har jag ett fint bolster jag fått i present av ett yogagäng vid en födelsedag - det är optimalt när det gäller liggande och sittande. Men jag vill ha ett underlag som funkar hela vägen. Vill inte stanna upp och fixa med något. Jag vill ha mitt flöde - från stående till sittande och liggande. Har tittat lite på mina lärare, de gör oftast sin yoga på äkta mattor. Faktiskt. Sagt och gjort. Vi har inrett med en alldeles underbar och fantastisk matta. Vår egen yogamatta. Den är stor. Den är mjuk. Den glider inte. Jag behöver inte fixa med något utan gör min yoga utan att störa mig själv med matta eller smärta. Hur gör du? Är mattan viktig för dig? Eller bryr du dig inte alls?
söndag 30 september 2012
Alldeles underbar
När jag började med yoga för 12 år sedan så var mattan väldigt viktig. Den kändes som en slags trygghet. Min egen zon. Min dåvarande lärare pratade en del om att inte bli så fäst vid mattan, att kunna yoga utan den, på bara golvet, var som helst. Det blev sedan så jag yogade och som fortfarande ibland känns som det mest genuina för min egen del. Ett rent trägolv, underbart att stå och yoga på. Men när det kommer till sittande eller liggande, är det ibland skönt att ha något under sig. Har man lite knöliga fötter som jag så gör det mer ont än det "behöver" när jag sitter på fötterna om jag inte har något under. I min studio så är golvet lite småkallt ibland, vi håller till i en källarlokal och då är mattan skön att ha. En del människor halkar och glider på sina mattor och pratar mycket om vilken som är den optimala. Jag svettas aldrig om händer och fötter men så är jag en riktig pittakaraktär inombords. Torr och het. Eller hur jag ska säga det :) Men det är egentligen överskottsfukt som kommer ut via händer och fötter när man yogar. Ingen matta i världen kan avhjälpa det. Har man mycket kapha inombords så rinner det bokstavligt talat över. Och det är en bra sak. Det överskottet vill vi inte ha inombords. Egentligen. Men krångligt om man glider. Det har jag all förståelse för. I vårt hus och vår egen yogavrå har jag yogat på golvet - skönt tills jag sätter mig på fötterna, på en ecomatta - som är miljövänlig men tyvärr inte greppvänlig för golvet, den glider helt enkelt och så har jag ett fint bolster jag fått i present av ett yogagäng vid en födelsedag - det är optimalt när det gäller liggande och sittande. Men jag vill ha ett underlag som funkar hela vägen. Vill inte stanna upp och fixa med något. Jag vill ha mitt flöde - från stående till sittande och liggande. Har tittat lite på mina lärare, de gör oftast sin yoga på äkta mattor. Faktiskt. Sagt och gjort. Vi har inrett med en alldeles underbar och fantastisk matta. Vår egen yogamatta. Den är stor. Den är mjuk. Den glider inte. Jag behöver inte fixa med något utan gör min yoga utan att störa mig själv med matta eller smärta. Hur gör du? Är mattan viktig för dig? Eller bryr du dig inte alls?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så roligt detta med att kapha-karaktärer halkar runt på sina mattor. Jag är en sådan typisk vata, med inslag av pitta. Har nästan inget kapha i mig alls, förrän du sade detta... För jag svettas mycket, både när jag yogar men även när jag sover. Inte annars. Men då har jag lite kapha i mig ändå då :)
SvaraRaderaNja, inte riktigt, det är om du har ett överskott av kapha inuti. Som vi alla har mer eller mindre varje morgon när vi vaknar, som man behöver göra sig av med. Vad jag förstår har alla de tre doshorna i sig men sedan är man dominant i en eller i två. Tack för dina ord!
RaderaJa jag vet ju inte mycket om yoga och har ingen egen erfarenhet direkt av vilka mattor som är bra, men nog verkar det på nåt sätt "rätt" med en äkta matta. Det passar liksom:)
SvaraRaderaCarina
Eller hur :)
RaderaJag behöver en yogamatta när jag yogar. Sedan är jag inte så beroende av vilken. Egentligen. Men jag behöver stadga och jag vill inte glida eller sjunka ner.
SvaraRaderaAtt yoga direkt på golv tycker jag blir för hårt.
Ja det var just det där. Jag gillar det när jag står, men som sagt inte när jag sitter eller ligger. Men min matta är underbar :)
Radera