Jag läser. Sover. Skriver. Känner hur tröttheten finns som ett filter i min kropp. Mellan mig och min yoga. Men jag gör. Ett litet kort pass. Tar nästan andan ur mig. Men den här squotten som är så svår för mig, den börjar det hända något i. Det är så märkligt. Jag har haft rumpan ganska högt uppe och plötsligt så glider den ner mot golvet, där den ska vara. Eller plötsligt och plötsligt :) Inte riktigt kan man väl säga, men där jag har mitt fokus, där händer det också något. När strålkastaren inuti riktas mot en fysisk del i yogan så går det ibland snabbt med förändring. För min del handlar det om att jag gör, ofta och enträget men utan att ta slut. De där långa långa yogapassen, de gör jag bara på kurs. När jag gör min yoga hemma är den ganska kort. Borta är passen som var över en timme. De försvann för några år sedan när Z ändrade min träning radikalt. Det kändes först som jag krympte. Att jag inte fick utrymme för att göra allt jag kunde. Skulle. Skulle - det är ett märkligt ord. Men för mig har det hängt intimt samman med vad jag tycker att jag ska göra. Nu har jag en frihet i min egen yoga. Att jag gör det som är anpassat för mig. Less is more. Jag tjatar om det. Jag vet. Men för mig är det så det är. Och jag är definitivt inte ensam. För yogan är så kraftfull. Så KRAFTFULL. Så det vi gör idag, det ser vi inte omedelbart effekten av, men senare. Kanske tänker vi inte ens att det är yogan som förändrat oss så. Lättare då att se de inre förändringarna tror jag. Och kanske inte det som händer i kroppen alla gånger. Återigen, man måste inte göra allt bara för att man tycker att man kan. Man ska göra det som gagnar. Det är inte alltid det jag skulle välja själv, det vore oärligt att säga. Men när jag känner hur min rumpa glider ner mot golvet, fötterna står stadigt och ljumskarna skriker lite, då mina vänner, då känner jag att yogan förändrar. Inte bara mitt inre, utan även min fysiska del. Så skönt med färre övningar men precis de jag behöver. Hur gör du?
Bilden är på Emma Balnaves, www.shadowyoga.com fotograf Dan Lindberg, www.danlindberg.nu
Det ser så lätt ut när hon sitter där, att sitta så en längre stund är fortfarande en prövning för mig, men jag kommer ändå ner.
Bilden är på Emma Balnaves, www.shadowyoga.com fotograf Dan Lindberg, www.danlindberg.nu
Det ser så lätt ut när hon sitter där, att sitta så en längre stund är fortfarande en prövning för mig, men jag kommer ändå ner.
Idag har även jag funderat på min yoga och frågan hur gör jag :) Jag har yogat mediyoga på morgon varje dag (nästan)ca 20-30 min och yogat vinyasa pass 2-3-4 ggr/vecka kvällstid, ibland mera ibland mindre. Nu har zumban(tror jag) skadat min höft och därför är det extremt viktigt att jag verkligen lyssnar in min kropp. Men det är inte enkelt att göra det för det betyder att jag får tagga ner ;) och jag har ju problem med den biten :)
SvaraRaderaAh, vi är lika du och jag!
RaderaJag tänker på min bön när jag läser dina kloka ord. En kortis mellan tankarna känns ofta otillräckligt, men samtidigt är det ju en påminnelse om dess funktion i vardagen. Långa pass hör till retreat. Ungefär som med de där långa yogapassen, kanske? Skönt att stärkas lite! Kramar!
SvaraRaderaJa precis så k! Tack för att du knyter ihop det åt mig :) Stor kram!
RaderaLess is more! Tack för de orden. :)
SvaraRaderaMina pass har också blivit allt kortare men det ger mig utrymmet jag behöver. Och det räcker.
Kramar
Tack själv! Kramar
Radera