Jag läser. Sover. Skriver. Känner hur tröttheten finns som ett filter i min kropp. Mellan mig och min yoga. Men jag gör. Ett litet kort pass. Tar nästan andan ur mig. Men den här squotten som är så svår för mig, den börjar det hända något i. Det är så märkligt. Jag har haft rumpan ganska högt uppe och plötsligt så glider den ner mot golvet, där den ska vara. Eller plötsligt och plötsligt :) Inte riktigt kan man väl säga, men där jag har mitt fokus, där händer det också något. När strålkastaren inuti riktas mot en fysisk del i yogan så går det ibland snabbt med förändring. För min del handlar det om att jag gör, ofta och enträget men utan att ta slut. De där långa långa yogapassen, de gör jag bara på kurs. När jag gör min yoga hemma är den ganska kort. Borta är passen som var över en timme. De försvann för några år sedan när Z ändrade min träning radikalt. Det kändes först som jag krympte. Att jag inte fick utrymme för att göra allt jag kunde. Skulle. Skulle - det är ett märkligt ord. Men för mig har det hängt intimt samman med vad jag tycker att jag ska göra. Nu har jag en frihet i min egen yoga. Att jag gör det som är anpassat för mig. Less is more. Jag tjatar om det. Jag vet. Men för mig är det så det är. Och jag är definitivt inte ensam. För yogan är så kraftfull. Så KRAFTFULL. Så det vi gör idag, det ser vi inte omedelbart effekten av, men senare. Kanske tänker vi inte ens att det är yogan som förändrat oss så. Lättare då att se de inre förändringarna tror jag. Och kanske inte det som händer i kroppen alla gånger. Återigen, man måste inte göra allt bara för att man tycker att man kan. Man ska göra det som gagnar. Det är inte alltid det jag skulle välja själv, det vore oärligt att säga. Men när jag känner hur min rumpa glider ner mot golvet, fötterna står stadigt och ljumskarna skriker lite, då mina vänner, då känner jag att yogan förändrar. Inte bara mitt inre, utan även min fysiska del. Så skönt med färre övningar men precis de jag behöver. Hur gör du?Bilden är på Emma Balnaves, www.shadowyoga.com fotograf Dan Lindberg, www.danlindberg.nu
Det ser så lätt ut när hon sitter där, att sitta så en längre stund är fortfarande en prövning för mig, men jag kommer ändå ner.
