torsdag 19 juli 2012

Spelar det någon roll?


Spelar det någon roll? Om det inte blir som man tänkt eller som det brukar? Nä. Det gör nog inte det. Spelar roll. Vi åkte till en underbar ö i Grekland, Santorini. Vi har varit på ett tiotal öar i Grekland under en lång period, första gången 1975 och sedan med olika mellanrum. Öluffat. Åkt på charterresor. Backpackat. Jag gillar det landet. Lite som hemma på något vis ända sedan första gången. Så vi vet vad vi brukar vilja göra. Stranden. Utflykter. Se saker. Uppleva. Byta boende. Ta oss runt. Den här gången blev jag sjuk andra dagen. Det lilla killandet i halsen som jag hade haft hemma blev plötsligt väldigt annorlunda. Det sved. Jag fick feber. Svettades på nätterna. Mer häpen än besviken. Vi gjorde saker ändå. Som jag orkade. Som vi orkade. För som jag skrivit förut, tröttheten ville inte riktigt ge sig först. För någon av oss. Vi sov länge på förmiddagarna som två tonåringar. Slog oss ner på ett kafé i närheten varje morgon. Det blev snabbt vår stamställe. Man kunde få en krämig ostomelett och starkt kaffe med vispgrädde. Bara det :) Och sedan låg vi på stranden. Jag låg i skuggan hela tiden. Sov. Doppade mig i guppande varmt saltvatten och sov vidare. Älsklingen hittade ett slags örtapotek. Kom hem med C-vitamin och Enchinacea. Efter några dagars vilande i skuggan insåg jag att allt var som det skulle. Trots att jag en dag var jag så slak att jag inte kom mig ut på hela dagen. Min älskling kom med brieostar och mineralvatten. Kaffe. Nötter överdragna med honung. Och jag läste. Sov. Såg havet från terrassen. Men orkade bara vila. Tog ingen strid med mig själv. Vet att det här var exakt vad jag behövde. Vad vi behövde. En dag tog vi lokalbussen till huvudstaden, Fira eller Tira. Resten av dagarna sov vi länge, gick vi vår morgonpromenad. Vilade. Och sov. Och sov. Tills igår, då vaknade jag med energi. För första gången på väldigt länge. Och det var som en stor gåva hela sista dagen. Vi badade. Låg i solen. Jag för första gången på den här veckan och det konstiga är att jag ändå är solbränd. Men framför allt är jag tillfreds. Trots att jag packade upp mina oanvända yogakläder i morse när vi kom hem. Trots att det inte blev som jag hade tänkt. Så blev det ändå precis som det skulle. Det enda som spelar roll är att jag lyssnade och gjorde inget annat.  Less is more. Mer och mer blir det så i mitt liv. På olika sätt. Så vad är det som spelar roll egentligen?

11 kommentarer:

  1. Nej, det spelar verkligen ingen roll.
    Tror att du fick precis det du behövde...
    Grekland är underbart.
    Hade tänkt att vi skulle ta med barnen dit för första gången och så vill dom tillbaks till Elba...hahaha! Det spelar ingen roll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det spelar verkligen ingen roll!

      Radera
  2. En gåva att kunna acceptera och verkligen känna att allt är som det ska. En gåva som jag själv också mer och mer börjat förstå storheten i.

    Låter som en underbar resa, ja, precis som en resa ska vara :)
    Innerlig kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Och ja, det blev ju det. Kramar!

      Radera
  3. Låter som du haft det bra trots omständigheterna. jag tycker jag också bara tar det mer och mer för vad det är..

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är mognad trots allt?! Jag vet att du funderade på boendet och var nyfiken. Vi bodde på ett litet hotell. 8 nätter för 170 Euro. Då hade vi ett dubbelrum med egen toa och dusch, terass och AC och ett kylskåp. Perfekt! Vet att man kan bo på hostels för 5 Euro natten, men då är det sovsal. Vårt hotell var kombinerat med både dubbelrum, fyrbäddsrum, sovsalar osv. Tror man kan skräddarsy sitt boende hur man vill. Kram!

      Radera
  4. Snygg blogg!! Tråkigt med feber på semestern men stort att du kan acceptera det. Kram

    SvaraRadera
  5. Vad bra att du kan ta det på det sättet. Konsten att acceptera allt som händer utan att lägga något värde på det. Sån't kräver mognad, hörru:)
    Kram från Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hörru, det kanske det gör :)
      Kram!

      Radera
  6. att lyssna, att känna in, så viktigt att lära sig. och visst kommer det ofta lite krassligt när man väl slappnar av :) låter som ni hade det finaste fint..***

    kramar Lycke

    SvaraRadera