Spelar det någon roll?

Spelar det någon roll? Om det inte blir som man tänkt eller som det brukar? Nä. Det gör nog inte det. Spelar roll. Vi åkte till en underbar ö i Grekland, Santorini. Vi har varit på ett tiotal öar i Grekland under en lång period, första gången 1975 och sedan med olika mellanrum. Öluffat. Åkt på charterresor. Backpackat. Jag gillar det landet. Lite som hemma på något vis ända sedan första gången. Så vi vet vad vi brukar vilja göra. Stranden. Utflykter. Se saker. Uppleva. Byta boende. Ta oss runt. Den här gången blev jag sjuk andra dagen. Det lilla killandet i halsen som jag hade haft hemma blev plötsligt väldigt annorlunda. Det sved. Jag fick feber. Svettades på nätterna. Mer häpen än besviken. Vi gjorde saker ändå. Som jag orkade. Som vi orkade. För som jag skrivit förut, tröttheten ville inte riktigt ge sig först. För någon av oss. Vi sov länge på förmiddagarna som två tonåringar. Slog oss ner på ett kafé i närheten varje morgon. Det blev snabbt vår stamställe. Man kunde få en krämig ostomelett och starkt kaffe med vispgrädde. Bara det :) Och sedan låg vi på stranden. Jag låg i skuggan hela tiden. Sov. Doppade mig i guppande varmt saltvatten och sov vidare. Älsklingen hittade ett slags örtapotek. Kom hem med C-vitamin och Enchinacea. Efter några dagars vilande i skuggan insåg jag att allt var som det skulle. Trots att jag en dag var jag så slak att jag inte kom mig ut på hela dagen. Min älskling kom med brieostar och mineralvatten. Kaffe. Nötter överdragna med honung. Och jag läste. Sov. Såg havet från terrassen. Men orkade bara vila. Tog ingen strid med mig själv. Vet att det här var exakt vad jag behövde. Vad vi behövde. En dag tog vi lokalbussen till huvudstaden, Fira eller Tira. Resten av dagarna sov vi länge, gick vi vår morgonpromenad. Vilade. Och sov. Och sov. Tills igår, då vaknade jag med energi. För första gången på väldigt länge. Och det var som en stor gåva hela sista dagen. Vi badade. Låg i solen. Jag för första gången på den här veckan och det konstiga är att jag ändå är solbränd. Men framför allt är jag tillfreds. Trots att jag packade upp mina oanvända yogakläder i morse när vi kom hem. Trots att det inte blev som jag hade tänkt. Så blev det ändå precis som det skulle. Det enda som spelar roll är att jag lyssnade och gjorde inget annat.  Less is more. Mer och mer blir det så i mitt liv. På olika sätt. Så vad är det som spelar roll egentligen?