fredag 3 februari 2012

Skratta

Skratt. Det är något visst med det. Jag har alltid haft mycket skratt i mig. Skrattat högt. Ljudligt. På bio vänder sig folk om ibland för att kolla vem som skrattar så... Det gör mig ingenting. Jag är glad helt enkelt. För jag har en förkärlek för att måla upp olika fortsättningar på scenarios i min omvärld. En del tror att jag skrattar åt ingenting. Nej, det gör jag verkligen inte. Har skrattat ibland i min yogastudio så jag blir tårögd. Över hur tokigt det kan bli, se ut - whatever. Ni vet. När det seriösa inte blir gravallvarligt. Tänk vilket vapen humor är. Rätt använd. Och den här veckan har jag liksom hållit mig för skratt. Känt hur tokigt det blir då. Mest för att jag hostar så när jag skrattar. Eller för att jag känt mig låg. Men strunt samma. Jag öppnar dörren för mitt skratt igen, måste få ventilera och skratta mig varm. Fram för roliga filmer i helgen. Kan jag inte gå ut - då får jag roa mig inomhus. Min mormor sa att har man tillgång till sitt eget skämtlynne då åldras man inte. Hon kunde säga vad som helst ibland. Frimodigt. Det är skrattets natur för mig. Inte när man skrattar åt någon, självklart inte. MED någon. Själva nyckeln. Testade skrattyoga på Yasuragi en gång. Var skeptisk. Men jag skrattade mig helt slut. Som ett träningspass. Ledaren sa att jag var en naturbegåvning :) Skön helg mina vänner, må gott och skratta. Jag ska göra allt jag kan för att skratta mig tillbaka till gott mod och glädje.

8 kommentarer:

  1. Å jag vill också gå på skratt yoga. Det finns en svenska som håller sådana kurser här.
    Fast denna gången i Neapel....nåja, förr eller senare så ska jag väl få till det.
    Ha ha ha...ha en underbar helg!

    SvaraRadera
  2. Ljuvligt foto! och ett genomhärligt inlägg som väcker fnisset i mej! Skön helg & Kram

    SvaraRadera
  3. Ditt skratt är som silverklockor :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så fint, det ska jag spara inom mig

      Radera
  4. det är en sån fantastisk känsla att skratta tills man gråter, tills magen och kinderna värker. känner sig verkligen mer hälsosam efteråt...
    och när det händer, då känner jag mig så tacksam. det är inte alla man kan skratta så bra med.

    kramar

    SvaraRadera
  5. tack raraste för dina ord..kramar tillbaka och lyssnar till dina kloka ord som alltid. det är något märkligt kärleksfullt över mänskligheten efter en sådan händelse ändå. svårt att förklara..men det är väl det där med att tordas visa sig skör och att kunna möta människor i det. och kärleken och saknaden som också kan vara vacker. och det där med att få ett till barn. det är så mycket kärlek i det, men också rädsla..och att det gör sorgen efter henne mindre, så är det alls inte. man tänker nästan mer på henne för varje dag med vår Lille. hur hon hade kunnat vara här och jollra runt precis som han..hur han har en syster som är tre men som inte finns här med oss..ojoj...
    vacker dag till dig

    fick förresten skratt gott när jag kikade in hos fröken blund alldeles nyss. också så kloka ord, men galet roliga alltsomoftast (ler)

    kramar Lycke

    SvaraRadera