Glädjen sprider sig som ringar på vattnet

Känner du någon gång att du har det oförtjänt bra? Att du bor i ett rikt land och har ditt eget välbefinnande att syssla med. Där majoriteten av de som bor på jorden inte delar dina preferenser? Att vi faktiskt är här tillsammans. Att vi delar jorden. Men att vi i den här delen av världen hejdlöst använder det vi tycker oss behöva. Elektricitet. Vatten. För att inte tala om alla varor och saker vi köper. Nej. Jag vill inte ge någon dåligt samvete. Absolut inte. Men jag slås ibland av det enorma överflöd vi faktiskt förfogar över. Där ett reciterande av en författare i en musiktävling verkar vara det värsta som kan hända. Där folk skriver protestlistor och gör obscena gester för att någon annan vann som de inte tyckte var värdig. Jag tror knappt det är sant. Skrattar åt det. Men samtidigt. I mitt inre. Den där längtan över ett annat liv. Det som folk tror är en klyscha när jag pratar om Indien. Där man ser varandra. Ler mot varandra. STORT. Och har tid att prata och bry sig. Fast man jobbar 10 timmar om dagen alla dagar i veckan. Vi är så enormt hysteriskt bortskämda och jag skäms lite ibland när jag tycker att jag gjort allt jag kan för att jag är medlem i Amnesty och Röda Korset. Sätter in pengar när någon katastrof har inträffat där människor har förlorat ALLT. Allt. Hur ska vi i vår vildaste fantasi ens tro att vi förstår? Nej jag är inte arg. Men jag läser en intervju med ordförande i SOS Barnbyar. En kvinna som mitt i karriären bytte en spikrak bana mot en krokig. För att hon såg. SÅG. Vågade. Hon sa att det som fick henne att orka var att Glädjen sprider sig som ringar på vattnet. Och där inte allt handlar om just mitt eget välbefinnande. Att en del kan uttrycka sig som att de inte ger, om de inte ger av hjärtat. Men. För den som är hungrig spelar det faktiskt ingen roll. Den lyxen vi unnar oss är bortom deras horisont. Vad vill jag med mina ord? Bara dela dem. För jag tycker att det är tungt ibland att leva här där vi är bortskämda, fast vi inte förstår det. Att jag vill göra skillnad. Stor skillnad för att jag kan. Och för att så många behöver det. De som inte har tid på att vänta att vi ska förstå. Hur tänker du?

Bilden är tagen av Dan Lindberg