onsdag 22 februari 2012

Dagen efter svartmånen

Innan jag slår upp mina ögon så hamrar en liten hammare i mina tinningar. Eller egentligen en stor. Bak i huvudet. Som om någon drog åt en mössa av järn runt skallen. Sov väldigt dåligt inatt. Det var svartmåne. Kanske därför? Älsklingen hämtar Alvedon, ibland måste man. Får kaffe och tidning på sängen. Spiller på nattlinnet. På de renbäddade lakanen. Yogan går inte att föreställa sig. På väg till bilen tassar jag som på äggskal, det är is precis överallt. Snål vind. Kommer till jobbparkeringen där automaten är trasig. Måste ringa ett nummer för att anmäla att min bil står där den står... Det börjar regna. Jag tappar handskarna i en vattenpöl när jag äntligen kommer fram. Går sakta sakta till mitt kontor. Blir nästan omkullsprungen av en som har mycket bråttom. På morgonmötet får jag ett enormt uppdrag som ska skötas vid sidan om de andra arbetsuppgifterna... Hinner inte fika. Men tar ett andetag. Djupt. Tittar ut på det gråa och känner att det här är också en dag. Som inte går till historien. Som bara är. Men ändå. Är. Bestämmer mig för att inte kämpa för något hurtigt glättigt. Det får vara så här också ibland. Kanske för att jag uppskattar de andra dagarna ännu mer på det här viset? Allt har en mening. Även det som känns som meningslöst i stunden. Och med tanke på mitt senaste inlägg är det väl så här att vara människa här och nu. Också i ett februarigrått Sverige. Säger nejtack till godiset jag blir erbjuden. Trots allt. Det klarnar upp ute. Kanske lite inuti också. Denna dagen ett liv. Utan yogan och meditationen skulle jag vara lost. Som ett isflak som smälter bort. Eller nå't. Svartmåne...

10 kommentarer:

  1. Ja kära nån, så är det ibland. Som Mark Levengood (eller var det Jonas Gardell?)sa: Ibland får man bestämma sig; ska jag hoppa ut genom fönstret eller sätta på kaffe?
    Nu kan det väl i alla fall bara bli bättre,Annika? Var rädd om dig.
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina för dina ord! Ja jag hoppade inte ut genom fönstret utan andades djupt och satte helt enkelt på lite kaffe :) Kram tillbaka!

      Radera
  2. Som om du läst mina tankar i dag Annika. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går bra nu :) Kram kram tillbaka!

      Radera
  3. Här känner man liksom igen sig. Skönt att vi kan skylla på svartmånen & hoppas/veta att allt blir bättre & bättre..

    SvaraRadera
  4. En. Sån. Dag.
    Såna där man helst var utan, men som ändå på nåt sätt fyller en funktion. Vi lär oss att vara i det som är. Och kaffe är gott och en smula läkande ;) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja de gör ju det. Och kaffe... mmmm. Kram!

      Radera
  5. Oj jag hade också en konstig dag igår. Inte lika snurrig som din verkar varit men ändå obalanserad.
    När jag har en sådan dag som du beskrev ovan undrar jag ibland om någon på riktigt inte skojar med en...bara den där märkliga följden av små men knasiga händelser. Missade bussar & kaffe i sängen.
    Livet. Kram!

    SvaraRadera