Påbörjade en kurs i lördags. I projektledning. Tänkte först att jag kan det här. Men insåg sedan att det alltid finns saker att lära sig. ALLTID. Vi träffades alla nu vid första tillfället, sedan sker resten på distans. Det blev en intressant dag. Mycket mer än jag hade förväntat mig. I diskussionen kring självkännedom och
Joharis fönster som vi ägnade mycket tid till och som är oupphörligt intressant så dök något annat upp. Diskussionen om känslor. Där någon sa, men vi är ju våra känslor... Något som jag inte alls håller med om. Ja vi känner känslor. Men vi är dem inte. Och nej. Det är inget fel med någon känsla. Men vissa känslor kräver mer energi av oss. Som jag ser det. Ilska. Frustration. Men ibland kan vrede vara ett utmärkt sätt att ta sig vidare till något annat. För mig har det fungerat så. Men idag blir jag sällan arg. Jag har förändrats. Kanske är det mest tydligt för mig själv i situationer då det kan hetta till. Att jag lättare tar ett steg tillbaka. Och jag vet att jag inte är mina känslor. Vet det. Men i diskussionen i lördags så förstod inte många vad jag menade. Och jag inser att yogan fört mig in på stigar och vindlingar som jag ibland glömmer bort hur många de är. Hur jag resonerade tidigare och hur jag funderar nu. Och det var så skönt för mig själv. Att känna som jag gör. Jag är INTE mina känslor. Lika lite som jag är min kropp. Även om jag bor i den. Och känslor är svall på ytan. Kan vara en orkan ibland eller en liten vindil. Men under ytan. Där är jag intakt. Där är jag jag. Där är min kärna. Känner du igen dig?©
Bilden är tagen på
Stillastund
Håller helt med i det du skriver,jag har väldigt lätt för att känna känslor men det betyder inte att jag är mina känslor för det är precis som du skriver att yogan har förändrat mig ser andra saker nu och är sällan arg på det sättet jag kunde vara för 10 år sedan, det kunde vara riktig berg och dalbana på mina känslor. Men det har förändras med närvaron till mig själv.
SvaraRaderaKram Lotta
Ja jag tror att det är just det vi behöver, närvaron i oss själva och att våga titta på vad som sker. Kram
RaderaJag känner som du, o det är mkt psykosyntes över det. Att vara så mycket mer än sina tankar, känslor o kropp (sinnesförnimmelser). Yogan o psykosyntesen går hand i hand o det är häftigt!
SvaraRaderaJa häftigt är det! Kram
RaderaDet är också mindfulness som jag pratar mycket om under mina yogapss. Vi tränar på att observera tankar och känslor och inte gå in i dem. Utan "bakom" tankar och känslor finns det ett lugn som alltid finns där. Kram
SvaraRaderaJa precis! Kram
RaderaJag känner absolut igen mig. Jag skrev ett blogginlägg om detta för ett tag sen:
SvaraRaderahttp://idagtankerjagpa.wordpress.com/2011/08/14/mera-ljus-och-morker/
Om du har lust att läsa.
Kram Carina
Nu var jag in och läste ditt blogginlägg och det är ju samma sak vi beskriver :) Kram
RaderaSå vackert och klokt du skriver..Ja, jag känner igen processen inom mig och visst är essensen av mig själv mer än bara mina känslor. Tack för en mycket fin blogg, du inspirerar, berör och värmer. Många hälsningar, Monika (ny läsare:)
SvaraRaderaTack för dina ord och välkommen hit!
RaderaJag haller ocksa med. Känslor är för flyktiga för att de skulle vara var identitet. Om jag var arg igar och glad idag sa skulle den jag var igar vara död nu. Men jag är kvar. I buddismen säger man att man är en medvetandeström. En känlsa kan liksom en liter vatten vara en liten del av en flod en liten stund, men om den evaporiserar eller hamnar i havet finns floden fortfarande kvar. Att vilja likställa ett uttryck med den som uttrycker är bara ett sätt att skapa separation och att inte se det oändliga som finns i varje människa. Kram Anna
SvaraRaderaJust den där separationen är väl det vi arbetar med hela tiden på ett eller annat sätt när vi satsar på vår egen personliga utveckling, tror jag. Tack för dina fina ord!
RaderaJo rara du, jag känner så igen mig. tänk jag tänkte precis på sådant idag. hur man kan styra om i sina känslor och tankar så det blir bra från att ha varit dåligt, hur enkelt det kan vara att bara släppa ilska och ledsenhet när man slappnar av och släpper in det där andliga lugnet, hur fort det kan gå..känner mycket sådant i dagarna och jobbar på att ta in min andlighet mer och mer - återerövra den liksom..så sköönt! intressant det där med fönstret, har inte sett det tidigare..
SvaraRaderasol och glitter till dig, Lycke
Sol och glitter tillbaka bästa Lycke! Kramar
SvaraRadera