torsdag 22 december 2011

Något helt annat

Jag har en nära person. Eller hur jag ska beskriva henne. Vi ses lite här och där. Med ojämna mellanrum. Vi är inte vänner i egentlig mening, vi arbetar tillsammans ibland, men vi har ett flyt i språket och tanken som vi delar. En närhet jag inte känner med så många. Vi delar någon slags energi i hur vi fungerar. Och vi liksom känner igen det hos den andra. Har gjort det sedan första gången vi sågs. Direkt när jag sätter mig bredvid henne på bussen så börjar vi berätta saker. Saker vi inte delar med så många. Det är skönt att slippa alla kringelkrokar med en del. Skönt att inte behöva väga orden. För hon förstår direkt. Och jag gör det med henne. För hon säger nästan med andan i halsen - vet du, jag har tänkt så länge att jag ska berätta för dig att jag ingått i ett forskningsprojekt för medicinsk yoga! Och jag blir inte förvånad. Det känns bara rätt. Lite spännande. Hon har via sin vårdcentral blivit tillfrågad om hon vill delta på grund av sin återkommande migrän genom åren. Jag tipsar om Ninas boktips Hon berättar och berättar. Om upplevelserna. Om reaktionerna. Tårarna. Hjälpen mot huvudvärken. En ung tjej sitter precis bakom oss och jag riktigt ser hur hennes öron rör sig mot oss. Hur hon spjärnar emot när bussen kränger för hon vill inte missa orden... Min vän säger också något centralt. Tänk att ingen berättade innan, vilka starka reaktioner man kan få. Och det är så viktigt. Något jag själv tagit fasta på och försöker berätta tidigt utan att skrämmas :) För det är ju inget farligt när kroppen gör sig av med gammal bråte. Obalanser som suttit som klister och hakar där det ska flyta fritt med energi. Det är klart att det tumlar om. Att det rensar rent. Och att vi känner det. Olika mycket. Allt beroende på liv och individ och konstitution. Men någon kanske inte alls har tänkt på det viset. Att det ska hända så mycket. Ganska direkt. Kanske är haken att en sjukgymnast på vårdcentralen har gått en kurs i medicinsk yoga, men som själv inte yogar? Kanske är haken att man tror att det är en slags sport, en fysisk aktivitet? Bara. BARA. Men om man ser på det som ett verktyg som fungerar på djupet, via kroppen, eller hur jag ska uttrycka det, då kanske man får stor respekt för det man lär ut? Jag säger inte att all medicinsk personal är på samma vis eller att de är oaktsamma, absolut inte, ändå har jag hört samma reaktioner från flera olika människor som aldrig själva yogat tidigare, som via sjukvården kommit i kontakt med yogan. Och där den som lär ut det hela inte heller har yogat tidigare... Använder verktyg man kanske inte helt förstår. Eller vidden av vad som sätts igång. Halvt på skämt, halvt på allvar avslutar hon med - tänk att jag blev lurad in i yogan, nu kan jag ju inte sluta. Jag kliver av bussen och känner hur allt faller på plats. Varför vi träffar på nära personer ibland. Varför vi ses just när vi gör det. Och att yogan tar sig så märkliga vägar. Att hitta rätt. Och hur stort det är. Vidden av yogan. Som inte är någon sport. Som inte är en aktivitet. Som är något helt annat. Helt annat. Som jag faktiskt inte riktigt kan sätta ord på. För det är gigantiskt och med små språng åt sidorna och upp och ner. Kanske lite av en labyrint, utan att vara skrämmande - tvärtom - mer och mer fascinerande. Hela tiden. Som fungerar. I allra högsta grad. Jag drar ner mössan över pannan och ser på alla som hastar runt. Jag är helt lugn inuti och känner att tiden, den är på min sida. Friden i mina tankar. Och jag är så glad för min vän, att hon påbörjat något som bara fortsätter. Och som i slutänden är något helt annat än vad man har föreställt sig.

14 kommentarer:

  1. Och jag får frid i mina tankar när jag läser om dina insikter. Tacksamheten över att ha hittat in på den yogiska vägen liksom sjunker in, ännu djupare. Härliga ord du delar idag!

    SvaraRadera
  2. Du sätter ord på mina tankar.
    Många jul kramar!

    SvaraRadera
  3. Så suveränt du uttrycker det där som bara är. Som är svårt att sätta ord på. Men du lyckas, du. Lyckliga du:)
    Och visst är det underbart med såna människor där man kan "cut the crap", och gå direkt på det viktigaste. De vet, de är också där, precis på samma ställe. Härligt!
    Ha en riktigt god jul!
    Kram Carina

    SvaraRadera
  4. du, jag önskar jag kunde hålla med, för jag tycker om dig och allt det här. men inte just nu..inte just nu..jag kommer sen..

    kramar mot jul. Lycke

    SvaraRadera
  5. mmmmm
    jullunchläsning. kunde inte låta bli. men nu får det räcka med datorn idag.

    god jul kära annika!

    SvaraRadera
  6. God jul käraste du. här råder friden och tometn har gått *+*+***


    kramar om i massor, Lycke

    SvaraRadera
  7. Just det där... att man inte vet vad man är påväg men att man ändå vet att det är rätt väg... det är spännande.

    Hoppas att julen är varm och mysig just nu vännen!!

    SvaraRadera
  8. God fortsättning kära vänner! Och julen har varit fin. Underbar. Kramar!

    SvaraRadera
  9. Under min utbildning, jag kan ju bara tala för min utbildning, var det här ett ämne vi diskuterade mycket. Vi delade även vårt eget bråte.Sjukgymnaster som inte yogat tidigare men som har erfarenheter av att hantera människors smärta som dagligen arbetar med människor som mår dåligt på olika sätt får ännu ett redskap i yogan. Inom sjukvården arbetar man i team.

    SvaraRadera
  10. Ja och det är fint att man får fler redskap eller andra sätt att hantera. Men för mig är yogan mer än det. Och jag tror fortfarande inte på att det är optimalt att man undervisar i yoga när man inte utövat det själv tidigare. Man behöver ha upplevt det själv, det som ska förmedlas. Som du Marica, som har både sjukvårdsbakgrund och yogabakgrund, det kan inte bli bättre. Och jag menar inte att det är så för alla sjukgymnaster eller andra som har byggt på med medicinsk yoga. Menar bara det jag skriver, att man kanske inte fullt ut förstår vad som kan hända. för man har inte varit där själv. Det låter verkligen bra att ni har diskuterat det mycket, för det är viktigt. Och att jobba i team är fint, men det fungerar ju inte så i yogan, då är man lärare eller elev/patient. Eller hur tänker du om teamtanken?

    SvaraRadera
  11. Annika jag vet att du på inget sätt syftar på mig. Men jag tänker så här: de känslor, det bråte som kommer upp i yogan, för det vet vi att det gör. Det är inte självklart att man vet hur man ska hantera sådant bara för att man själv har yogat länge, för att man själv har upplevt saker på ett visst sätt...Kanske missförstår jag dig nu.Men jag tror att upplevelse som kommer med yogan också kan komma med många andra saker i livet, det finns flera vägar... Jobbar man med människor har man onekligen mött en del... Jag har flera gånger och speciellt sedan jag själv satte mig framför en grupp tänkt att vem är jag och vad har jag som räcker sen när processen är igång satt? Fysioterapeuter som tar emot patienter har ett team, de är inte ensamma. De har t.ex psykoterapeuter i teamet. Och det är just det som jag tänker på att de har ett team, de är nybörjare men har ett team. Att en patient väljer en medicinsk yoga rehabilitering beror ofta på att de har blivit rekommenderade av någon ansvarig. Det är en väg för att själv ta ansvar för sitt illabefinnande och klarar man inte av de känslor och det bråte man behöver hantera på vägen, då finns det en skydds mur. Nu har jag kanske helt missförstått dig, du kanske menar filosofin eller de fysiska skador man riskerar o.s.v men det var så här jag tänkte när jag skrev min kommentar. Jag är helt övertygad om att det västerländska och det österländska ska gå hand i hand för att vara optimalt. Om det är det västerländska eller det österländska som dominerar och på vilket sätt, det tror jag inte är det avgörande för det är väl målet..

    SvaraRadera
  12. Marica, det håller jag med om till hundra procent, det är inte självklart att man vet hur man ska hantera allt bara för att man yogat. Visst kan det vara så. Kanske är det så att din och min syn på yogan skiljer sig åt i vissa delar, inget fel i det, det finns så många vägar till samma mål, så många stilar inom yogan och alla har väl sina förtjänster och nackdelar. Jag tänker också att öst och väst kan ge det bästa av två världar. Jag skulle kunna utveckla mina tankar mer men jag tror jag gör det i ett inlägg lite senare. Det är för långt för en kommentar. Och som du ser så ställer jag frågor om bristen på information och inlevelse för de som yogat för första gången och just i medicinsk yoga och just för sjukgymnaster, om det kan bero på att sjukvårdsperonalen inte yogat själva tidigare. Handen på hjärtat, i vilket ämne what so ever, börjar du med undervisningen?? Är inte det lite konstigt? Även om det handlar om att man vill hjälpa människor. Om du undervisar i språk, sjukvårdskunskap, teknik - vad som helst - inte börjar man väl med undervisningen? För hur ska man egentligen kunna det? Och säger inte just det förhållningssättet något om vad man tror att yogan är?

    SvaraRadera
  13. Jo jag förstår vad du menar och till en del håller jag med men om man säger som så att för mig är det inte hela världen om det är en språklärare eller en ovanligt vänlig servitör som lär mig vissa ord och meningar på spanska som gör mitt liv i oändligt mycket lättare i Spanien. Det är inte hela världen om det inte är the real thing från början bara det hjälper mig. För det kan vara så att jag aldrig skulle våga gå direkt på the real thing, för jag är så trött på att irra runt i Spanien och leta upp en språklärare direkt njäääee DET våghar jag inte. MEN om det råkar finnas hjälp där jag äter ...great för jag ska ändå äta. Sen kanske jag lär mig så mycket spanska att jag vågar fixa the real thing...Förlåt Annika men jag tror faktiskt att det måste finnas yoga light och att vi måste tillåta yoga light instruktörer :)

    SvaraRadera
  14. Inget att be om förlåt för. Vi ser så olika på det hela. Och jag kan inte säga att du har fel, lika lite som jag kan säga att jag har rätt. Vi har olika utgångspunkt och jag skulle kunna ta upp varenda tråd till ett eget nystan, om du förstår hur jag tänker? På ett plan håller jag helt med dig. Men samtidigt känner jag att dina ord förminskar yogan när du gör din språkjämförelse för att kunna handla något av en servitör. Om man tänker att det är några stapplande ord och hela språket ligger dolt sedan. Tja, jag vet inte. Kanske är det så det ska gå till idag. Vem vet? Känner att dina ord gör mig lite sorgsen även om jag självklart inser att det inte alls är din avsikt. Tror jag behöver sova på saken.

    SvaraRadera