Delad glädje är större glädje. Alltid.

Vi sitter i en av de äldsta träkyrkorna i vårt land. Koret är från 1200-talet. Kyrkan är svart på utsidan och ljus på insidan. Lite sned och vind, men märkvärdigt fin. Gamla målningar på apostlarna. Den är inte stor, vi är nära varandra. Nära i en välsignelseceremoni mellan vår äldsta dotter och hennes man. De gifte sig i all hast på rådhuset för fem år sedan. Med några vänner. Vi delade inte den stunden, alla måste få göra sina val, men då kändes det snopet. Som att bli snuvad på något man trodde sig ha rätt till. Men igår, då delade vi stunden, vi två familjer som sakta börja växa samman. Och det var stort. M i sin vackra vita klänning med paljetter och en vit pälsboa runt axlarna. Lillan drog igång konserten samtidigt som orgelns brus sköljde över oss. Och jag gick runt med henne, vyssjade och till slut blev hon tyst. Jag gick där och kände mig så enormt närvarande i stunden. I att få delta. Och hur inget riktigt blir som man tänkt från början kanske, men hur det hela tiden ändå blir bättre. På något vis. Att livet i sig är så stort och mäktigt att det vore löjligt att ens försöka överblicka. Ha kontroll. Vi har ju inte det. Inte ens i illusionen :) Men när man släpper tanken på att tro sig ha kontroll, då vidgas vyerna. Horisonten är oändlig och allt är faktiskt möjligt. Vi delade en stor glädje igår och blev alla lite större. Inombords. Tänk att vi har den möjligheten, att dela med varandra. Det vi själva väljer. När vi vill det. Det är stort. Men det är nästan större att få bli inbjuden och dela. Sitter här idag med stora tankar, pepparkakor och njuter. Elden sprakar i köksspisen. Tänker att genom barnen blir jag klokare. Lär mig. När jag släppt det jag trodde jag var tvungen att upprätthålla, då har allt strömmat emot mig. Ibland stannar vi till vid en hållplats och ser all skönhet och verklig kärlek. Känner mig mjuk inuti. Helt mjuk. Det är grått ute. Men det har inget med min sinnesstämning att göra. Jag vilar från min yoga idag och längtar lite till imorgon när jag står där igen. På mitt golv. Tills dess önskar jag dig samma mjukhet och att du också får landa i det sköna i att följa med och släppa tanken på kontroll. Glad tredje advent!