söndag 24 juli 2011

Ljuset är större

Maktlös. Så lätt att känna sig så när någon mejar ner barn med berått mod. Men är inte det precis det som han vill, han som gjort detta till sitt eget manifest? Att vi ska känna oss små och maktlösa. Så när jag igår hörde Babben på Sommarprogrammet blev jag först irriterad, vet hon inte vad som hänt? Men i samma stund vet jag att det dels är ett förinspelat program, dels att livet går vidare. Trots allt. Trots hemskheter. Men vi kan alla välja hur vi förhåller oss. Vi som inte är direkt drabbade. Vi som bara står vid sidan och försöker ta in det som sker. Vi som inte har ett trauma som ett förlorat mördat barn innebär. Ett gigantiskt livspussel som ska läggas efter en händelse som är ofattbar. Inte fattbar att ta in. Jag gråter när jag ser på tv. Jag gråter när jag läser tidningen. Men jag tänder mitt ljus i köket. Jag inser att vi alla kan fortsätta leva i vår demokrati som inte ska bli ett slutet system. Hur ska det kunna bli det? Vi måste gå vidare. I en känsla av ljus. Inte mörker. Det har inte vi valt. Och ingen kan välja åt oss. Låt oss inte glömma det. Skickar kramar till er alla som läser här. Tänd ett ljus och känn att ljuset är större än mörkret.

7 kommentarer:

  1. Tack för dina ord idag. Du tröstar mig alltid.
    Kram
    M

    SvaraRadera
  2. Jag känner alltid att se ljuset större än mörkret även om jag inte förstår allt ibland...

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Du skriver det så himla bra.
    Jag ska bära det med mig.
    Varm kram tillbaks!

    Mvh Fröken Blund!

    SvaraRadera
  4. Tack för dina ord. Ljuset är tänt.

    /Maria - swedish yogini

    SvaraRadera
  5. Jag tror också att du har helt rätt; det är så han vill att vi ska känna. Det var någon skrev att nu har alla kristna samfund ett viktigt uppdrag att visa att man fullständigt tar avstånd ifrån den här typen av förvridna tankar. Det är fullständigt självklart att man som sund kristen tar avstånd och gråter med en sargad värld och en lidande Gud som är med alla som drabbas av ondskan på det här sättet. Det är allas vår uppgift att låta ljuset få vara vår medvandrare även i fortsättningen. Framförallt kanske när mörkret känns så påtagligt nära. Kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Hej hej!
    Fint skrivit, Annika. Tänd ett ljus och låt det brinna.

    Ljus*
    /V

    SvaraRadera
  7. du skriver och det berör.
    ljuset och inte mörkret.
    kramar.

    SvaraRadera