torsdag 7 juli 2011
Hemma
Varmt och lite fuktigt. Promenerar i morgonrock och träskor bort till brevlådan och hämtar tidningen. Sitter på trappen och dricker mitt morgonkaffe. Jag har varit ensam hela veckan. I huset. D borta på jobb och grannarna borta på semester. Jag är inte mörkrädd, det har jag lagt bakom mig. Men ändå. Kändes sådär att gå och lägga sig ensam. Men jag har sovit. Och varit lugn. Huset och jag är kompatibla. Den platsen som ger mig sådant lugn. Där huset finns. När vi rev den äldsta delen av huset var det med motstridiga känslor. Känslan kommr att gå förlorad vet jag att jag tänkte. Men när jag pratat med vänner kring var sitter känslan i ett hus? då har vi enats om att det nog helt enkelt är platsen. Inte sitter den i murkna bräder? I en vek skorsten? Trasigt tak? Eller? Hur tänker ni? Vi valde att ha samma planlösning i nydelen av huset, som i det gamla. Vi gjorde det bara lite större och luftigare, lite högre i tak på övervåningen. Och vet ni, det känns som det gamla huset fast fräschare. Har till och med gått fel ibland, tänkt gå till en klädkammare, som vi inte har längre :) Så jag känner att platsen är rätt. Det visste jag inte innan. Egentligen. Att jag skulle känna så. Ibland måste man våga. Och när jag sitter där på trappen i min ensamhet men med skogens alla fåglar sjungande som galna, då vet jag att det här är rätt. Hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När jag o min man sökte efter tomt att bygga drömhuset på hittade vi en plats i den by vi helst ville bo i, 1 mil från stan. Och markägaren var positiv till att sälja! Vilken lycka det var, det var nästan för bra för att vara sant. Så lämnade vi in ansökan till kommunen om bygglov och fick veta att platsen hette Betlehem. Då visste jag; HÄR ska vi bo, var inte ens orolig för negativt bygglovsbesked utan VISSTE att det var meningen... Så nu bor vi i Betlehem. Och är hemma. Allt Gott!MJM
SvaraRaderahej annika!
SvaraRaderasv: den andra bloggen är borttagen, men jag har en annan blogg. jag har länkat från den till din blogg, hoppas att det inte gör något!? kramar till dig
Marie - vilket häftigt namn! Klart ni skulle bo där :)
SvaraRaderaMolly - självklart vill jag att du länkar :) Kramkram och då måste jag kolla den andra bloggen genast!
vad skönt att inte vara mörkrädd, jag brukar vara fruktansvärt skraj och har aldrig sovit själv i mitt barndomshem. aldrig! och undrar fortfarande om jag någonsin kommer att våga...
SvaraRaderaskulle gärna ser hur du bor! kram
Hej hej!
SvaraRaderaDet låter skönt att sitta med en kopp kaffe på trappan. Så somrigt. Jag kan tycka att det är lite jobbigt att vara själv hemma, men i bland är det så skönt att få vara ensam. Det låter som ert nya hus blev bra.
Ljus*
/V
Det låter som om du har hittat hem, härligt!! Det är allt en resa detta med boende och att känna att man hör hemma.
SvaraRaderaNu ska jag ladda ner den lilla skriften!
KRAM du fina!
Att hitta hem. Så skönt. Vad ljuvligt att det gick så lätt och snabbt, då är det helt klart menat:) Kram
SvaraRadera