Insikter kommer när man minst tänker sig det. Förstås :) Ligger och försöker sova. Vi jobbar konstant på huset med en mängd saker, målar och fixar och det är härligt. Men nya muskler gör sig påminda i kroppen. Det är när jag ligger ner med slutna ögon och känner min kropp gå ner i varv och slappna av, som det lyser upp innanför mina ögonlock. Plötsligt. Det blir dagsljust med en djupblå nyans. Mitt där i mörkret i sovrummet är det som om någon tänt en lampa. INNANFÖR mina ögon. Det har hänt några gånger tidigare. Då har jag blivit så paff att jag öppnat ögonen och det har varit kolsvart i rummet. Och ljuset har försvunnit när jag slutit ögonlocken igen... Den här gången är jag beredd fast oförberedd ändå. Men jag öppnar inte ögonen. Jag ligger och tittar på något vackert blått som är som rymden.
Rymden inuti. Har du känt något sådant? Någon gång? För det är hisnande. Och jag inser med knivskarp skärpa att jag absolut inte är ensam. Någonsin. Att jag finns i ett sammanhang som också är ditt. Insikten av litenhet men samtidigt en känsla av tillhörighet - den är ljus. Helt enkelt. Och blå. Och det är som en present. En gåva inifrån fast utifrån. Förstår du mig?
Bilden har jag lånat här: http://www.alltomvetenskap.se/
Så vackert beskrivet! Det är verkligen hisnande när man får den där upplevelsen av oändlighet inom sig själv. Jag har också varit med om det många gånger. Har inte kommenterat här på länge, men gillar verkligen din blogg och dina fina insikter. Kram
SvaraRaderaKänner igen o förstår. Och blir rörd av dina ord. Första gången jag kände Rymden inuti var jag sju år och jag minns det glasklart... sen har det hänt några gånger under livet, inte många gånger, jag kan nog räkna dom på mina fingrar. Men, dom gångerna har varit så viktiga, ja rent av livsavgörande, för mig... Och visst är det en present! Hela livet är en gåva... Kram Fina Du! MJM
SvaraRaderaJag förstår. Visst är det härligt:)Och den där vissheten om att vi aldrig nånsin är ensamma. Gott! Titta gärna in på min blogg om du har lust, vi är lite samma. Jag jobbar med healing och meditation. Samma, samma...
SvaraRaderaCarina
Några gånger har det varit så, första gången upplevdde jag en enorm lycka. Jag färdades mot någonting, någonting som var väldigt positivt och med ett stort välbefinnande. Och det är ju alldeles underbart när det händer, att vara klarvaken i sig själv, ute i rymden!
SvaraRaderaRobert K
Härligt det låter. Förra veckan hade jag en upplevelse när jag var ute & gick. Jag fick liksom ett annat perspektiv på rymden ovanför oss. Svårt att förklara men härligt! Kram, vi målar också...
SvaraRaderaOj vad fint du skriver! kändes riktigt bra i maggropen att läsa här. tror mig känna igen det du beskriver också - likaså min man har upplevt något liknande, trots att han inte särskilt andlig i övrigt. jag hitar mer och mer tillbaka..är också helt säker...!
SvaraRaderakramar Lycke
ja, jag har känt det, men om jag ska vara ärlig så var det alldeles,alldeles för länge sedan. Kram till dig.
SvaraRaderavilket ögonblick!
SvaraRaderajag har också känt liknande, stunder när jag plötsligt får svindel över hur stort allting är, eller när jag plötsligt känner min samhörighet med universum (!) livet. kan inte riktigt beskriva det i ord....
kramar
Det låter helt fantastiskt. Både det blåa, rymden och insikten. Helt fantastiskt. Tack för att du delar det här med oss. Kram
SvaraRaderaDu beskriver alltid allt så vackert♥
SvaraRaderaDet är fantastiskt när man får såna upplevelser
Kram Lotta
Åh vackra kommentarer! Tack rara ni, och som ni ser, vi delar det mesta :)
SvaraRaderaHej Annika!
SvaraRaderaWow vad häftigt! Det har hänt mig några gånger, inte med blått ljus, men med andra färger. Du beskriver allting så himla bra, enkelt och klockrent.
Kramar*
/V
det har jag med varit med om det där ljuset under ögonlocken i mörkt rum. jag har en vän som är medium och hon säger att det är att en ängel har uppenbarat sig :)
SvaraRaderaVilken vacker tanke! Och Ica, välkommen hit!
SvaraRadera