lördag 17 april 2010

Inte synd om mig

Vänta. Finns det något svårare? Att vänta och inte veta. Ska flyga med Lufthansa och jag var lycklig nog att komma fram på telefonen nyss, men det är mitt ansvar att kolla om flyget kommer att gå imorgon. Just nu är det inte inställt... Men man måste också se vad som är vad. Jag klarar mig bra. Jag är hemma. Behöver inte kasta mig i en taxi och åka några hundra mil. Vi är inte skadade och vi lever. Jag och AG bestämde oss i morse att vi åker när flygen lyfter igen. Och om de inte gör det inom överskådlig framtid, som myndigheterna har börjat säga, ja då är det kanske lika bra att vi är hemma? Visst ändrade planer är inte kul, men man måste se det i sitt sammanhang, ingen vet hur länge askmolnet kommer att fortsätta fyllas på och driva mot oss. Naturen ryter till. Vi glömmer ibland bort att jorden är levande, den rör sig, plattor rör sig, hav höjs och sänks, vulkaner mullrar och jordbävningar sker. Vi får anpassa oss. Lyssna på naturen och agera utifrån vad som sker. Inte utifrån hur vi har bestämt att det ska bli. För vi bestämmer inte allt. Även om vi tror det... Jag är hemma. Jag väntar. Jag ska yoga lite försiktigt idag. Egentligen är jag tacksam för att inget värre har hänt. Om ni förstår hur jag menar? Att acceptera och följa med. Utan att tycka synd om mig själv eftersom det inte är synd om mig :)

Bilden kommer från aftonbladet.se

9 kommentarer:

  1. Bra jobbat!

    I bland fastnar man verkligen i negativitet och tycka synd om sig själv.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Klok som vanligt.
    Det blir som det blir, ;)
    passerar Abisko och himlen är färgen blå.
    ;)
    Dan

    SvaraRadera
  3. Så mycket enklare att acceptera. Lugn i andning och bröstkorg. Allt har en mening, det är väl så vi ska tänka?!
    SolhälsningsNina

    SvaraRadera
  4. Ja Nina, det är det nog. Gjorde ett helt underbart yogapass nu på eftermiddagen, så otippat! Lät allt vara och bara stannade i min egen stund och mitt egna andetag. Där var det. Fokus! Och det bir som det blir, allt har en mening. Kram på er!

    SvaraRadera
  5. hej hej!
    vad klok du är! vi behöver påminnas om att naturen är levande och att vi inte kan bestämma allt.

    kramar*
    /S

    SvaraRadera
  6. Jorden är levande och vi ska lyssna! Min Storgulligan fick lyssna på sin kropp idag och igår då hon blödde igen, det är svårt för ett litet energiknippe att förstå att hon inte får virvla omkring när kroppen säger vila :-)

    Jag läste din kommentar hos vitayoga och vill tipsa om att det finns tarmsköljning på Living Food Global Center i Skeppsgården, lite längre än till Sthlm för dig (tror jag) men i en fantastiskt lugn och harmonisk miljö där du samtidigt kan passa på att äta lite levande föda :-) Den tjejen som är där nu vet jag ingenting om men hon som var där för 6 år sedan var helt fantastisk, synd att hon inte är kvar.

    SvaraRadera
  7. Oj... infektion och askmoln kräver sitt tålamod... Och ändå skriver du de klokaste av ord... som berör! Som vanligt!!
    TACK för fina ord inne hos mig också, de värmde ska du veta...!
    Nu håller jag alla mina tummar för att du och din vän snart kommer iväg på er yogakurs!!!!
    KRAM

    SvaraRadera
  8. som alltid skriver du så tänkvärt och bildligt :) din blogg är underbar :)

    sv: jo, jag brukar baka rätt ofta på mornarna, eller ja, på helgmornarna :) kul att göra andra glada med frukost serverad då de hoppar ur sängen :)

    du får ha en underbar dag! kramar

    SvaraRadera
  9. Jaha då får vi hoppas ni kommer iväg! Men det är sorligt hur sårbart samhället fortsätter att göra sig. Båt, tåg och buss kommer man långt med ävan om det itne går så fort! :)

    SvaraRadera